Tillägnat Thor.

En liten svensk-amerikansk pojke i USA är försvunnen. Kidnappad, av sin egen pappa. Helt ofattbart. Idag har Thor varit försvunnen i två veckor, låt det inte bli en tredje. All styrka till Thors nära och kära, tänker på er massor.

Familjen kladdfobi.

Tittar på Familjen annorlunda på Tv4. Och på Familjen kladdfobi. Yngst i familjen är trillingarna, två år gamla. I kvällens avsnitt får de för första gången (!) äta själva. Och de skötte det exemplariskt. Trots det visade det sig vara både första, och även sista, gången på ett bra tag de fick göra det. "Det blir ju så kladdigt!" och "Vi fortsätter att mata dem så länge de går med på det." ojade föräldrarna. Jag blir så upprörd! Låt barn vara barn! Så jäkla jobbigt är det inte att sopa upp några mackaroner från golvet och slänga ungarnas tröjor i tvätten. Det är inte det. Åh, somliga ska hålla sig till porslinsdockor...

Toalettdykare.

Vilhelm har snappat upp att man kan lyfta på toalettlocket, och sedan smälla ner det igen. Och trycka på spolknappen. För en stund sedan hörde jag ett illvrål ifrån badrummet, skyndade dit. Ungen har satt ena handen på toalettringen, smällt ner locket med andra handen och står och håller ner locket för allt vad han är värd samtidigt som han storgråter för att den första handen kläms. Jag ska ju inte säga att han är dum, men... Ja.

Nu väntar jag ivrigt på att hitta nappar, underkläder, katter och konservöppnare slängda i toaletten.

Det tar sig!

Typ en natt i veckan så sover Vilhelm hela natten. Utan att vakna, utan att vilja ha välling och pussar. Fan vad det är skönt! Dock leder det till att han vaknar vid 05.30 ungefär, pigg som en lärka. Inatt var det en sådan natt. Och givetvis, min tur att gå upp. Grannarna under oss (?) renoverar sin lägenhet, och jag har således inte fått en enda sovmorgon den här veckan trots att jag gjort mig förtjänt av det. Men imorgon, då jäklar ska det sovas! Till nio-snåret åtminstone.

Nu.

Nej, jag har inte övergett er. Jag hoppas att inte ni har övergett mig heller. Jag är tillbaka, jag har bara flyttat och därmed varit utan internet i hela två veckor. Det är gått rätt bra, och jädrar vad mycket tid jag fick! Och vad långa kvällarna blev! Och vad häftigt det var att kunna gå och lägga sig redan 21.30! Men, det är ändå ganska skönt att nätet är tillbaka.

Nu ska jag bara läsa ikapp alla freak-trådar på FL, läsa två veckor gamla nyheter på Aftondängan, skumma igenom drygt 500 missade blogginlägg samt svara på en sjuhelsikes massa mail. Att ha internet är uppenbarligen ett heltidsjobb, och mer därtill...

Det var ganska konstigt.

Som ni kanske förstått så håller vi på att flytta. Eller ja, vi har rättare sagt flyttat. Här, i gamla lägenheten, finns det kvar massa bråte, lådor, onödiga saker. Också datorn. Och även, konstigt nog, vårat bredband. Det är riktigt konstigt. För ett par år sedan, när jag flyttade hemifrån, så pratade jag med Telia angående det här. Jag ville ju absolut ha bredband, men hemtelefon kändes dock ganska onödigt. Jag ringer så lite ändå. Dock så hävdade kundservicen hos Telia att man var tvungen att ha fast telefon för att kunna ha bredband. Trist, dyrt och onödigt, men jag köpte det de sa. I fredags kopplade Telia ur vår hemtelefon på Storgatan, och kopplade in den på Badhusgatan. Bredbandet skulle komma efter ytterligare en vecka eller två. Konstigt nog fungerar bredbandet här på Storgatan fortfarande, trots att det inte längre finns någon hemtelefon... Det är ganska konstigt.

Telefonkö.

Sitter i telefonkö hos Telia. Jag har plats 79 i kön. Det betyder att jag enligt den elektroniska telefonisten kan läsa bloggar och förfasas över idioterna på FL ytterligare 11 minuter.

Dagens ungdom.

Har jobbat idag, i kassan. Imorse någon gång kom ett gäng tjejer in, fyra eller fem stycken var de. Typ 17-18 år. Jättesnygga allihop, fina i håret, välsminkade, chicka små handväskor och fina kappor. Och dessutom snygga skor. Och, mjukisbyxor. Inga leggings eller tights, utan riktiga, pösiga mjukisbyxor. Sådana som jag själv visserligen spenderar otroligt mycket tid i, men inte kombinerat med en ullkappa och blanka stövletter? Jag känner mig rätt gammal idag.

Cravings.

Jag har i perioder massa cravings, trots att jag inte är det minsta gravid. Den förra var semlor, nuvarande är varma mackor. Har just slängt in en plåt, fetaost, tonfisk och oliver blev det på dagens mackor. Skall nu avnjutas till Top Model. Mums!

Palatset.

Äntligen har jag fått tummen ur och fotograferat nya lägenheten. Blir mer och mer kär i den, risken finns att jag bor kvar där resten av livet. ;) Tanken att starta en inredningsblogg, tillägnad vårt palats, har faktiskt slagit mig.

Första rummet, med den underbara öppna spisen. Lägenheten har ingen riktig hall, utan man kommer rakt in i rummet. Tänkt att använas som kombinerad hall, datarum, allmänt mysrum.

Mina favoritrum i lägenheten, det stora ljusa vardagsrummet med öppen planlösning mot mitt och Ps sovrum. Vardagsrumsväggen som inte syns i bild har en vit fondtapet, i samma mönster som sovrummets fondvägg.


En bild till in mot sovrummet. Jag är kär i de underbara skjutdörrarna!


Serveringsskåpet som finns mitt i lägenheten. Även det helt underbart, gissar att det har funnits där sedan huset byggdes. Gamla hus har verkligen en speciell charm!

En del av köket, stort fönster med härlig utsikt. Saknar dock en fönsterbräda, men det kanske inte är helt omöjligt att ordna...

Fondväggen i köket, ursnygg! I köket finns även en ytterdörr, lägenheten har nämligen två sådana. En till var trapphus.

Så, några bilder. Vilhelms rum, hallen och badrummet saknas på bild. Var ju tvungen att sålla lite iallafall! Förhoppningsvis så flyttar vi under helgen, underbart.

Grrr.

Den där vaktisen ringde på igår. Helt oannonserat, med en lägenhetsspekulant i följe. Blev så sur. Han kunde väl åtminstone ringt innan? Som han lovade att göra. Det var ju tur (?) att jag hade kläder på mig iallafall. Nästa gång jag får oväntat besök öppnar jag helt näck.

NERK 31/1-2009.

Blev en mycket lyckad dag igår, trots lite mackel med den ena domaren. Kommer aldrig att anmäla till en utställning där den domaren dömmer. Givetvis ska man ha respekt för katten som står på bordet, men en domare som inte vågar ta i katten för att den fräser lite, det är inte okej på något vis. Och att sedan inte kunna motivera sina beslut på ett godtagbart sätt, det är inte heller okej. Men, nog om det! Flera fina resultat, många vackra katter och en hel hög trevliga människor. Det är inte fy skam det heller!

S*Jazz-Annas Popping, till vardags Myra, på domarbordet. Obeservera hennes nyfikna kullsystrar i burarna bakom. Sitter som små ljus!

Brorsan i kullen, S*Jazz-Annas Charleston, till vardags Martin Beck uppe för bedömning.

Och slutligen, en mycket glad A-M med sin Gunvald, PR S*Jazz-Annas Georgy Porgy. Best in Show bland korthårs-kastrater för dagen!