Snooor.

Jag har en stor, hårig hamster i halsen. Har vaknat massa gånger inatt av att jag inte kan andas. Det är hyfsat läskigt vill jag lova! Har sovit korta stunder i framstupa sidoläge, kippandes efter andan. Nej, riktigt så illa är det inte. Men nästan. Snor, snor, snor.

Det lär bli ett väldigt, väldigt lugnt nyår. Kanske lika bra det.

Samlare.

Jag är en sådan där människa som ständigt klagar på att jag inte har något att sätta på mig. Trots att min garderob är alldeles, alldeles proppfull. Nu vet jag varför. Undre halvan av min garderob upptas av t-shirtar. Mängder av gamla t-shirtar med reklamtryck. T-shirtar jag samlat på mig när jag jobbat som funktionär på hopptävlingar. Till och med en t-shirt från Vårruset 2007 (oh ja, oväntat va?). Dessa t-shirtar samlar jag på mig för att använda vid hårfärgning. Mycket onödigt, då jag färgar håret på tok för sällan (känd som hon med stans värsta utväxt). Men, någon gång kanske jag börjar färga håret på mer regelbunden basis?

För övrigt, jag har färgat håret idag. Mörkbrunt. Fint.

Tapetvånda.

Om cirka 6-7 veckor flyttar vi (ja, jag räknar dagarna). Och då får Vilhelm ett nytt rum, ett nytt rum som kommer att bli snyggast i schtaaan! Definitivt. Var nere på färghandeln och kikade på tapeter idag. Och vilken vånda. Vilken beslutsångest. Å ena sidan vill jag ha en gullig och rolig tapet, hittade en med massa bin på som absolut föll mig i smaken. Å andra sidan vill jag ha en hyfsat stilren, dock färgglad, som man kan kombinera med massa läckra kuddar, gardiner och prylar. Åh, vilken beslutsångest jag har. Och åh, vilket i-landsproblem det är.

Den där skatan...

Under eftermiddagen blev det en liten fotosession med lilla skatan i fokus. Söt är hon, men ändock en skata. ;)

Morgonstund HAR guld i mun!

Jajamän, det är knappt att jag tror mig själv. Men idag har vi haft en bra morgon! Först klockan 08.30 började Vilhelm skruva på sig och annonsera att det var dags för uppstigning. 08.30, det vill säga, sisådär 2½ timme senare än i normala fall. Skönt!

P fick sova ett par timmar till, medans jag och Vilhelm ägnade oss åt aktiviteter i stil med julgransvältning och köra-gå-vagn-fort-som-fan-in-i-väggen. Mycket givande morgon.

Det ska vara bubbligt och rosa.

Ikväll ägnar vi oss åt detta. Jag och Emma. Emma och jag.

En sen, men god, jul!

Igår blev det inte mycket till inlägg, men jag hoppas att ni hade en riktigt fin julafton allihop! Jag hade det definitivt. Vilhelms första jul blev precis lika mysig som jag hoppats! Firade först hos svärmor och svärfar, tillsammans med dem och även P's systrar samt svåger. Jättemysigt! Massa god mat, massa paket och massa skratt.

Sedan hos min mamma. Ännu mer mat, ännu mer paket och en mysig (om än väldigt kall) långpromenix.

Hos oss får man öppna ett (1) paket på morgonen. Och det visade sig vara väldigt uppskattat av den lilla pyamastomten.

Done!

Idag har jag gjort något stort. Jag har sagt upp våran lägenhet. Det är stort. Vi har ju kikat på lägenheter och även hus ganska länge nu, men inte hittat något vi (jag) gillar. Hela tiden har jag sneglat åt ett visst hus, det stora vita stenhuset på Kvarngatan. Igår ringde han. Och, han hade en ledig fyra (!). I det stora vita stenhuset på Kvarngatan!! Som sagt, var där och tittade. Och det är verkligen en tiopoängare. Underbar planlösning, fina golv, ljusa väggar med ett par riktigt läckra fondtapeter. Och öppen spis. Öppen spis! Hur jäkla mys är inte det då?! Just nu är jag sååå glad, om än fortfarande väldigt trött. Men, sååå glad!! I början/mitten av februari flyttar vi. Och då kommer det en bildbomb av hög klass.

ZzzZz.

Har varit sjukt trött, hela dagen. Som alltid var jag sjukt trött när jag släpade mig upp ur sängen imorse, men i normala fall brukar ju den där tröttheten rinna av en tämligen omgående. Inte idag. Jag har vandrat omkring i ett komaliknande tillstånd hela dagen, det känns ungefär som när man varit förkyld i ett par-tre veckor. Rejält förkyld, med feber och sådant. Man har liksom ingen kraft i kroppen, musklerna känns helt förtvinade och ögonlocken skulle behöva hissas upp ett par centimeter för att man ska se klart. Jäkligt läskig känsla. Snart är det januari. Snart.

Och så, en fråga till signaturen anonym i föregående inlägg. Jag tror inte att jag kommenterat din blogg, vem är du? Du kan ju lämna en liten hint åtminstone, läser/kommenterar ganska många bloggar dagligen.

Inte ett pip.

Idag kombinerar jag nytta med nöje. Jag kokar knäck till farmor. Och jag har konstaterat att vårt brandlarm inte alls fungerar, knäcken kokade över. Köket var rökfyllt (inte lika dramatiskt som det låter), men dosan i taket sa inte ett pip. Bra att veta, ska bara få tummen ur och göra något åt det!

Hard work, work.

Svenska folket äter fruktansvärt mycket vid jul. Helt otroliga mängder. Och dessutom är de otroligt stressade. Och alldeles, alldeles fantastiskt otrevliga.

/Hatar mitt jobb

Mm. Mer jul.

Mer jul. Snubblade in på en annan Sunne-blogg häromdagen. Granne med Selma. Och givetvis, Sussies vita ischoklad kunde inte motstås! Här hemma är vi inne på andra omgången nu. Ska det räcka till jul bör jag nog slänga ihop en tredje imorgon...

75 gram kokosfett
150 gram vit blockchoklad
finrivet skal av en clementin

Smält kokosfett och blockchoklad på svag värme. Blanda i det rivna citrusskalet och fyll smeten i formar. Låt stelna i kylen. Så snabbt. Så enkelt. Så gott.

Potatiskunskap.

Innan Vilhelm har blivit lite smågrinig och ratat både sin zebraskallra och det erbjudna smörgåsrånet har jag hunnit skala 2 potatisar.

Innan det kalla vattnet i varmvattenkranen har hunnit värmas upp till temperatur pissljummet så har jag hunnit skala 4 potatisar.

Innan Vilhelm har blivit arg på riktigt, samt slängt ner sin bok, sin napp och sin spaghettitång från bordet så har jag hunnit skala 5 potatisar.

När jag hunnit skala 8 potatisar har P, som jag väckte redan innan jag plockade fram potatisarna ur kylen, fortfarande inte kommit upp. Då var det nära att jag drämde en stekpanna i huvudet på honom. Nära.

Mycket ansträngande. Och rätt gott.

I brist på dator, internet och musik har jag ägnat stora delar av helgen åt provsmakning av årets julkonfektyr. För tionde (?) året i rad tas segern hem av Cloettas julskum. Bättre kan det inte bli. Skumparty, mer skum åt folket!

Nu. Nu så.

Jag är medveten om att jag varit tämligen otillgänglig de senaste dagarna. I torsdags fick jag fullkomligt spader på min virusdrabbade dator, så den fick ta en välbehövlig semester hos min far (tillika privata datatekniker). Nu är datorn piggare, och jag riskerar inte längre hjärtinfarkt som följd av mina regelbundna raseriutbrott. Känns bra.

This. Kräk.

Ja, kräksnö alltså. Detta var vad som fanns på mitt sovrumsfönster när jag öppnade ögonen imorse. Det var inget vidare trevligt uppvaknande måste jag säga. Det har snöat hela dagen. Snö går an, men inte idag. Det snöar på snedden, och det är faktiskt det värsta som finns.


För övrigt, som ni kanske redan förstått. Kameran exploderade inte. Good stuff.

Julfint.

Egentligen är jag inte så mycket för julpynt. Men hyacinter är fina. Vita hyacinter.

Pappagris.

Vilhelm är en pappagris av rang. Jag har varit ensam med Vilhelm ikväll, hela kvällen. Kring 19-tiden börjar han gnälla, gnöla och gäspa stort. Välling, pyamas och nattinatti alltså. 19.15 sätter jag mig i soffan med Vilhelm. Knappa två timmar senare har Vilhelm fortfarande inte somnat. P kommer hem. Sätter sig med Vilhelm i soffan. Det tar två minuter. Det tar max två minuter. Sedan sover skrutt som en stock. Som sagt, pappagris.

Räkigt.

Idag har jag lyckats med bedriften att bränna tre (3) plåtar med lussekatter. Det är fan inte illa. Svängde ihop en räksallad istället. Med massa aioli på. Mm.

Allvarligt?!

Det här var vad som poppade upp mitt i synen när jag knattrade in på Aftonbladet. Skojar de? Allvarligt? Har jag suttit och tvingat i mig dessa trillingnötter, varenda år så långt jag kan minnas, till ingen nytta? Menar de att jag egentligen skulle kunnat plinga på hos grannen och bett att få byta trillingnötter mot pärlnougat, ägglikör eller nöttryffel? Den sved kan jag lova.

Att våga ta risker.

Vi har två sladdar med USB-kontakt. Den ena sladden går till min kamera. Den andra sladden går till P's bankdosa. Min kamerasladd är några centimeter kortare än P's banksladd. Det är så man ser skillnad på dem. Om man (jag) har en kamera som är proppfull med fina bilder. Bilder som jag gärna skulle ha i min dator. Och om jag bara hittar en USB-sladd, och således inte kan veta om det är den långa eller korta sladden jag hittat. Vågar man då plugga in den i datorn och ansluta kameran? Kameran kanske exploderar. Eller så kanske den inte gör det.

I-landsproblem.

Idag funderar jag på om man kan stoppa in en fryst laxfilé i ugnen, eller om den måste tina först? Den kanske blir torr och tråkig annars? Funderar för övrigt ganska mycket idag, men det här med laxen var nog det viktigaste tror jag. Säger det något om min betydelsefulla dag?

Snälla tomten.

Som bekant så infaller ju julafton om knappa tre veckor (tre veckor, holy crap). Av tomten önskar jag mig två saker.

En stycken blender ur OBH Nordica's Chilli-serie. Jag har faktiskt en blender som jag inte använder. Men den är grön, och inte på långa vägar lika het som rödingen.

Och en stycken Henrik Strömberg ur Scotts. Oh, han är vacker som en dag. Här hade jag kunnat skriva att jag faktiskt redan har en pôjk, som jag inte använder. Men att han är brunhårig, och inte på långa vägar lika het som Dansbandshingsten himself. Observera att jag inte skrev det.

Fredagsnöje.

Sedan Vilhelm föddes har mina fredagsnöjen ändrats något. Min mor och likaså min farmor har alltid hävdat att de tycker om att diska. Att det är fridfullt, och kul att se när det blir rent. Jag har aldrig haft den minsta förståelse för det. A l d r i g. Förrän nu. Hell no att en diskmaskin kommer in i mitt hus, inte en chans. Handdiskande is it! Att få stå vid diskbänken, själv, i slitna mjukisbyxor och med Amy MacDonald i ena örat och Takida i det andra. I lugn och ro. Oh ja, det är fredagsnöje av hög kvalité.

Ge mig en HOL!

Tidigare så tillverkade Ikea en förvaringsbänk vid namn HOL, ni vet den där fyrkantiga, håliga saken. Då tyckte jag att den var riktigt ful. Nu tycker jag att den är riktigt snygg. Sorgligt nog så har Ikea slutat tillverka HOL. Och ja, det är ganska synd. Spanar mig fördärvad på blocket, utan större framgång. Jag skulle kunna ge nästan vad som helst för en ekbetsad HOL i den större modellen. Den skulle göra sig så bra i min hall. Snälla, någon?

Grönare än grönast.

Idag är det första advent. Och det är fortfarande väldigt grönt ute. Normalt sett skulle jag jublat, slagit kullerbyttor och skuttat omkring, i eufori över snön som icke finns. Men, det gör jag inte. Det är vinter. Imorgon är det den första december. Drygt tre veckor kvar till julafton. Och jag vill ha snö. Jösses, nog för att jag vet att barn kan medföra konstiga saker, tankar och göromål. Men såhär konstiga?

Fem myror.

Lindex. Igen. Tack Frida och Viggo, den bodyn är underbar! Härmapa, javisst! Men det struntar jag i. ;)

Kontinuerligt bloggande?

Njae, det är nog inte riktigt min grej. Däremot är jag en jävel på att läsa bloggar av varierande kvalité. Nu ska jag jobba. Oh, happy day!

Farligt, farligt II.

Kvällen igår tillbringades hos S*Jazz-Annas syster. Något som visade sig vara betydligt farligare än Villervallas realisation. Jag säger det igen, det är tur att jag är pank.

Lille Charleston, enda grabben i kullen.

Popping till vänster och Slow Fox till höger.

Lindy Hop, alldeles underbar!

Också en gruppbild på fyra trötta små liv. Jag är kär!!

Farligt, farligt.

Villervalla har rea på sin hemsida. Stor rea dessutom. Med massa plagg i massa olika storlekar. Och det, det är farligt. Sitter just och funderar på om det är för tidigt att inhandla presenter till ettårsdagen som inträffar i slutet av mars? Jag tror att det är ett gränsfall.

Vad är problemet?

Återigen, med stora svarta bokstäver på kvällstidningarnas löpsedlar; "Snökaos! Varning för halkan!". Och återigen ställer jag mig frågan, Vad är problemet? Detta snökaos inträffar alltid i november, varenda år. Och alltid kommer ordet Snökaos upp. Snökaos, som i själva verket är ett par centimeter (max) nysnö. Något som är ganska konstigt är att norr om Gävle kan det falla ett par meter snö på någon timme utan att snökaos uppstår? Saknar sydlänningar vinterdäck? Eller är det helt enkelt minnet som sviker? En gång för alla, det kommer snö i oktober-november-december. Det blir kallt. Det blir halkigt. Byt till vinterdäck i tid för bövelen, och bli inte så jäkla förvånade när snön kommer!

Underbara zinkhus.

Jag har sedan en tid tillbaka suktat efter ett (eller flera) zinkhus. Tror ni att jag blev glad när jag hittade en utlottning av ett sådant? Inte för att jag brukar ha någon större framgång i tävlingar, men ett försök är det åtminstone värt.

Som sagt, jag tävlar om ett zinkhus hos Tidsmästarinnan. Var med du också!

Dagisplats.

Jag har ringt om dagisplats (till Vilhelm alltså) idag. Två gånger till och med. Upptaget båda gångerna, vilket nästan kändes som en lättnad. Det är verkligen helt sjukt, min lilla bebis ska börja på dagis om typ ett halvår! Och det känns inte bra. Han kan ju inte gå, inte prata, inte äta själv (bara smörgås med mjukost). Som sagt, han är ju en bebis. Min lilla bebis. Nej, nu måste jag ringa igen. Djupt andetag.

B goes tant.

Ja, som jag nämnde för någon dag sedan så är jag i inledelsefasen till vad jag tror är en mer eller mindre allvarlig ålderkris. Kilade ner till ICA (as always) för att hämta ett stort paket från H&M för ett par timmar sedan och upptäckte att det var hysteriskt halkigt ute. Mina nyinköpta stövlar gav inget fotfäste alls, så jag kasade till affären likt en gammal dam. Det var bara rullatorn som fattades, men en sådan ska jag nog kunna få tag på. Något annat jag skulle vilja få tag på är ett par broddar. Och då menar jag inga små fjösbroddar liknande dessa , jag vill ha riktiga broddar. Något i stil med de här kanske vore något?

Ödets ironi?

Msn är inte vad det borde vara ikväll. Har verkligen kämpat för att komma in, försökt logga in sisådär åtta gånger utan framgång. Blod, svett och tårar. Och när jag efter mycket om och men kommit in, då är det ingen online. Bara gråa gubbar.

Mmm, Marabou.

Jag är nog typ den enda i hela Sverige som faktiskt tycker om Marabous nya choklad, Amigo. Mjölkchoklad med majsgrejs i. Mmm. Eftersom jag som sagt är en av mycket få som gillar Marabou Amigo så måste jag köpa ganska många. Annars kanske de slutar tillverka den. Och det vore ju inte bra.

Mina, bara mina.

Trots tjutande polisbilar, mörker och blåst vågade jag mig ner till ICA igår. Suget var för stort helt enkelt. Nu bor de på mitt soffbord, och jag är så nöjd!

Ljusstakar "Ljuspunkt", finns i svart och vitt och är i mina ögon superfina! Kostar 79:- för två, varav 30:- går till Röda korset.
Helt perfekt alltså.

Hur fjantig är inte jag då?

Skulle precis hoppa i skorna och springa ner till ICA. De har fått in nya, dyngsnygga (snor uttryck av miss Rosing) ljusstakar. Älska. Och jag måste ha dem, ikväll. Men, så åkte en polisbil med ljus och ljud på förbi, och då vågar jag inte gå ut... Är det normalt att vara rädd för låtande polisbilar? Nej, trodde knappast det.

Bang? Nej, inte riktigt.

Jag har städat idag. En gång till, det är ju så härligt att skriva den meningen, jag har städat idag. Eller okej, jag har diskat och torkat av bänkar/spis. Jag har dessutom gått emot mina principer totalt och införskaffat en spray av märket Cillit Bang. Du vet, "Bang!! Och smutsen är väck!". Kanske lite väl optimistiskt det där, snarare "Pfffjutt, och det är åtminstone halvrent.". Jaja, man ska inte hoppas för mycket. Konservativa jag skiter återigen i mirakelmedel, mer grönsåpa åt folket! Nu ska jag fortsätta att städa, gissningsvis...

Nu kommer det...

Gaaaaaaahhh!! Vad tänkte ni med?! Tänkte ni??! Nej, jag gissade nästan det. Fjortisarna har återigen haft sms-party en fredagskväll vilket resulterade i veckans största katastrof. Robin E, vad fan hände? Stanna hos mig, jag älskar ju dig!

Robin Ericsson - Angels

Begynnande ålderkris?

Idag fyller min lillebror 16 år. Min lilla lillebror till på köpet. Han som alltid varit liten, han som jag och min andre bror alltid mobbat för att han var minst, han som tultade omkring med sin Axelina under armen. Han som berättade långa historier om sina osynliga skyddslingar Rolf med brandbilen, August i källaren, Roger i gammelstugan. Och inte att förglömma, Apan i skrapan.

Har ägnat större delen av eftermiddagen och kvällen åt att äta tårta, lasagne, gratta honom och så vidare. Har dock fortfarande inte förstått att han fyller 16 år, känns som att han är typ... 12. Hans begynnande medelålder (okej, jag överdriver) fick mig även att inse att jag inte heller är ett barn längre. Att jag faktiskt är vuxen. Och att vuxna ska veta vad de vill ägna sitt liv åt, var, hur och med vem. Det vet inte jag. Ålderkris på gång?

Hur som helst. Grattis på 16-årsdagen Axel!

Överkörd.

Det känns som att jag blivit överkörd. Av en ångvält typ. Eller möjligen trillat ner från ett berg, ett ganska högt berg. Eller så har jag bara sovit konstigt. Mitt vänstra skulderblad är på gränsen till att avlida, pain!

Det där med sömn...

Vilhelm sover ju minst sagt dåligt. I regel 20-06, med minst 3-4 uppehåll. Uppehåll då han vill ha mat, pussar eller gos. Eller något helt annat, som hans mamma inte förstår. Hans sömn, eller snarare brist på sömn, gör att jag går runt som en zombie vissa dagar. Nu ikväll har jag dock insett att jag faktiskt får skylla mig själv. Nu har jag häckat här i snart fyra timmar, tänk om jag hade ägnat det åt sömn istället. Men det är ju så svårt. Damn, jag behöver också någon som vaggar mig i sin famn och buffar mig i rumpan...

Sköljmedelskaos.

Jag jobbar ju som bekant i en ICA-butik, en hyfsat trevlig sådan med mestadels trevliga och kompetenta kunder (fjäsk). Det finns dock en sak som jag gång på gång förundrats över, och faktiskt även funderat en hel del på. Då och då händer det att en kund upptäcker att en vara läcker, i samband med att kunden ställer upp varan på bandet. Oftast så handlar det om mjölkförpackningar, flaskor med sköljmedel eller påsar med ris/pasta/socker. När jag ser i ögonvrån att kunden insett att det rinner sköljmedel om flaskan, då är kundens första reaktion så gott som alltid; "Jäklar, den läcker!". Reaktion två; "Jag ställer tillbaka den i hyllan och hämtar en ny!". Men hallå? Tror de att någon annan är intresserad av en läckande sköljmedelsflarra som verkligen stinker Orkidé eller Vårfräsch? Nä. Knappast inte.

Älska!

Takida - Don't reach out

Bara en svart, svart, svart video. Men, det funkar! Ljudet är det viktiga! Och jag älskar, älskar, den här låten. Mm.

Tack!

Den 12/11, alltså i förrgår, klockan 21.45 körde jag igång min besöksräknare här på bloggen. Och sedan dess har jag haft 135 besökare! Vet ni hur glad ni gör mig? Tack! Fortsätt i samma stil!

Inatt, inatt...

... är det du, är det jag! Nä, inatt är/var det bara jag. Jag har sovit själv, helt själv (borträknat tre fyrbenta miffon), för första gången på nästan ett år. Det kändes rätt konstigt. Men rätt okej måste jag säga. Ingen som sparkar mig i sidan, ingen som snarkar, ingen som vaknar vid 3-snåret och vill ha en flaska välling. Ingen som väcker mig i ottan. Men, å andra sidan, inte heller någon att krama. Ingen att snosa i håret. Ingen som ler stort och ger mig en mycket blöt puss när jag slår upp mina mörkbruna. Som sagt, det känns rätt konstigt.

Men kära nån.

Nog för att jag sedan länge insett att familjeliv består av allehanda underliga varelser så kan jag inte låta bli att chockas rejält med jämna mellanrum. Alltså, vad finns det för människor egentligen? Hur tänker de? Tänker de överhuvudtaget? I en tråd som jag fastnade framför nu ikväll ställer trådstartaren frågan; "Vilka för- och nackdelar finns det, och är det moraliskt riktigt att faktiskt skaffa ett blandrasbarn?" Alltså, allvarligt talat. Jag tror jag ska gräva ner mig i en liten grop, och kika fram när världen blivit normal.

Nattens bravader.

Vilhelm somnade inte igår. Han ville helt enkelt inte. Och som den underbara (läs; slappa) mamma jag är så fick han vara uppe tills han behagade gå och lägga sig. Ungefär. Jag hinkade o'boy, läste bloggar och pratade skit med Emma. Vilhelm gjorde snö. Massor av snö.

Kan meddela att han somnade (jaså?) till slut, 00.33.

Dagens bedrift II.

Jag lyckades lägga in en besöksräknare. Helt själv. Jag är underskattad. Grymt underskattad!

Dagens bedrift.

Jag, superdupermörkrädda lilla jag, gick ner i tvättstugan. I källaren. Själv. När det var mörkt ute. Jädrar, vad läskigt det var. Mörkt, mörkt, mörkt. Trots att vi bor centralt, mitt i schtaaan (ana min ironi) så finns det ruskigt dåligt med belysning på våran bakgård. Kort sagt, jag var livrädd. Helt skakis när jag kom upp till lägenheten igen. Men, jag klarade det! Och det är fasen inte dåligt, ack, vad stolt jag är över mig själv!

Nytänkande!

Som bekant har ju Vilhelm aldrig varit så förtjust i mat. Med hopp om förändring så lät jag honom inta sin lunch helt själv, utan min inblandning (okej, jag micrade hans pasta med kyckling, men inte mer än så). Det gick sådär. En tesked eller två fick han nog ner, och det är mer än vad jag brukar lyckas med...

That was when I ruled the world.

Och nu då?

Okej. Jag har lagt Vilhelm. Jag har städat kattlådan. Jag har till och med lagat mat (eh, gjort en smörgås). Nu då? Vad gör man på kvällarna när man bor själv? Mitt tangentbord kommer att slitas ner till intet.

Förövrigt har jag fortfarande inte kommit på hur man lägger in en YouTube-video här? Någon?

Från vitt till svart.

Från och med i helgen så står det två tandborstar istället för tre i muggen. Det står ett namn istället för två på dörren. Vänstra sidan av sängen är bäddad, och kommer så att förbli. Och det känns väldigt, väldigt konstigt.

Underbara tystnad.

Eller inte riktigt. Men nästan. Fasen vad skönt det är att vara ensam ibland, jag uppskattar det mer och mer! Att inte höra massa pladder, tjat och allehanda onödiga ljud. Bara mitt knattrande på tangentbordet, bra musik som jag har valt att lyssna på (för tillfället Coldplay). Sitta och slappa, läsa bloggar, dricka Rooibos-te med massa socker. Oh, vad det är uppskattat.

Vitt, vitt, vitt.

Den mycket oskyldiga blomsterpojken (läs; den glade mannen i blå piké) hade uppenbarligen haft en bra helg. Det i sin tur gav mig en utomordentligt bra måndag. Lucky me!

Bortgjord.

Jag är fruktansvärt bra på att göra bort mig. Speciellt när jag är lite rund under fötterna, men tro det eller ej, det inträffar även på platta fötter. Som igår. På jobbet kommer det med jämna mellanrum kontrollanter som försöker köpa alkohol/tobak/spel för att se hur pass hårda vi är med leg.kontrollen. De kommer med ungefär en månads mellanrum, och borde således dyka upp nu i dagarna.

Okej, kom till saken. Igår krävde jag legitimation av en kille som inte såg ut att vara en dag äldre än 22. Det var han. Sisådär 3000 dagar äldre än 22. Född: 1978. Ojoj, det var pinsamt kan jag säga. Både en, två och tre pikar har jag fått mottaga för det. Men, jag bjuder på den!

Jag behöver den. Faktiskt.

Så är det. Kanske inte livsviktigt, men nästan. Oh, jag behöver den.

Förövrigt, H&M. Mmm.

Oh, nu, igen!

Idol! Jag vägrar växa upp och överge denna kommersiella skit. Jag är fast. Lika fast som tungan på en frostig lyktstolpe. Rocktema, ja, jag säger då det. Robin E, jag är kär! Han är underbar! Smör-Kevin från Malta tycker jag inte om alls, men jag måste medge att killen har grym utstrålning. Och lilla söta Johan, ojojoj, det är nästan så att moderskänslorna dyker upp... Nästan.

Från det ena till det andra, tror ni att Blossas blåbärsglögg a'la 08 fanns kvar i Sunne?! Nä. Det gjorde den inte.

Som sagt, uttråkad.

118100 tror att Telefonsladd är en mycket trevlig tjej med koll på det mesta. Hon har några dåliga vanor som att snarka och gäspa mycket. Men det väger hon upp genom att kramas och kyssas som en gudinna.

Japp, det kan du ge dig fasen på. Snarkandet måste dock vara taget ur luften!

Uttråkad som få.

Klockan är alldeles för lite, och jag är vaken. Inte nog med det, jag är inte direkt nyvaken. Jag har alltid hört att bebisar sover mycket? Det verkar min bebis ha missat. Han är vaken mycket. Väldigt mycket. Väldigt tidigt.

Och som sagt, jag är uttråkad. P är i Mariestad (fråga inte), telefonsladden är mer eller mindre av vilket innebär att internet glappar, telefonen fungerar inte och inte heller tv'n. Aldrig mer bredbandstv, jag säger bara det. Är det nu det är meningen att man ska skaffa ett liv utanför nätet? Eller åtminstone diska? Det känns, om jag ska vara helt ärlig, som en hint om det.

Kärlek.

Tjing!

Jag är tillbaka. Eller rättare sagt, jag har varit tillbaka i knappt två dygn. Bara inte här. Lite ouppdaterad så att säga. Vilhelm är förkyld. Jag är förkyld. Jätteförkyld. Gnällig, arg, sur och trött. Och väldigt, väldigt snorig. Tack vare (eller, på grund av) det så sover vi väldigt lite, tjafsar ganska mycket och är ganska zombieliknande. Allihop. Varför är små barn så fruktansvärt energiska även när de är förkylda? Vilhelm måste ha typ 40 graders feber för att kunna vara stilla mer än tre sekunder i stöten. Han har inte 40 graders feber.

Hur som helst. Vi har varit i Stockholm! Och jag vill tillbaka. Jösses, vad jag älskar den staden. Fredagen tillbringade vi med kusin K och kusin S, samt kusin K's lilla plutt David. Han var söt. Jättesöt faktiskt. Tro väl fasen det, med den snygga morsan, sa P. David är lik sin pappa, sa jag.

Lördag. Underbara Barn-mässan! Träffade flera marsmammor som jag har haft kontakt med i över ett år nu. Så kul att äntligen ses! Spenderade större delen av dagen tillsammans med L och hennes Noa, och L och hennes Samuel. Jättetrevligt! Ser fram emot februari, och Underbara Barn-mässan i Göteborg.

Övrigt, tågresan till och från hufvudstaden gick finfint. Lite gnälligt från Vilhelms sida, men det kunde varit värre. Han ägnade större delen av resan åt att charma tanter, äta majskrokar och slicka på fönstret. Ganska trevligt med andra ord. Helgens bedrift, jag har lärt mig att åka rulltrappa uppför. Med vagnen. Med Vilhelm i. Tack L, jag är fortfarande mycket stolt över mig själv!

Helgen resulterade för övrigt i en stor hög kläder till Vilhelm, ett par leksaker, en del kändisspotting (återkommer om det) samt, som sagt, en hisekelig förkylning. Pretty good!

Värmland - Stockholm.

Imorgon drar vi! Jag och Vilhelm ska åka till kungliga hufvudstaden och hälsa på. Ska bli svinkul rent ut sagt! Är dock lite orolig för tågresan måste jag säga. Tre timmar tåg, med en mycket rörlig 7-månaders (ja, han blir sju månader imorgon). Det kan gå i princip hur som helst. Och jag som alltid brukar klaga på alla små myror som gapar, piper, skriker och leker med högljudda leksaker från FischerPrice. Nu får jag själv känna hur det är att vara boven i dramat. Det ska bli intressant, och ganska läskigt.

Om allt går som det ska, om vi inte missar tåget, om vi inte ramlar i rulltrappan, om vi inte blir påkörda av en buss, om vi inte blir tillfångatagna av en uteliggare. Då, ska vi börja visiten i Stockholm med ett besök hos min kusin K och hennes lilla skrutt David. Sedan vandrar vi vidare till Södermalm och moster E. Och på lördag, då ni, då blir det Underbara Barn-mässan. Ser fram emot det så mycket!

Men först, först ska jag jobba. Och packa.

Modigt!

B goes crazy. Jag har sökt ett jobb idag. Och till och med skrivit ett seriöst CV, och ett seriöst brev. Och inte bara ett sånt där hafsigt brev som jag brukar slänga iväg. Håll en tumme eller två för mig. Vill hemskt gärna ha det jobbet, tror att det skulle passa mig perfekt. Förhoppningsvis tycker arbetsgivaren det också. Kommer att gå som på nålar tills jag får någon form av besked, gissar att det är massa folk som sökt tjänsten, men man kan väl åtminstone få hoppas och drömma?

Tävling!

Hittade en tävling om en urmysig elefant på en blogg jag läser då och då. Det är egentligen emot mina principer att delta i bloggtävlingar, men elefanten Thilde var så härlig så jag kunde inte motstå!

Dagen idag.

Sjukt tidig morgon idag också. 04.40. Efter mycket bråk, gnäll och gråt så lyckades jag få Vilhelm att somna om, så en timmes ytterligare sömn (06.00-07.00) lyckades jag få. Tack. Känner mig dock som en mopp fortfarande. Jag behöver sova!! Ser fram emot april, då vi får dra fram klockan en timme igen.

Resten av dagen har ägnats åt städning och besök av svägerska nummer ett och svägerska nummer två. De hade med sig bullar och en gris. Trevligt.

Har även lyckats bränna en knapp tusing på mat, det suger, men vad gör man inte för att överleva? Jag har nämligen fått lön idag. Min första lön sedan februari. Den satt fint kan jag lova! Ska betala räkningar nu, och se pengarna trilla ut från mitt konto... Igen.

Jag, en vinnare!

Jag har aldrig vunnit något i hela mitt liv, med undantag för 25 spänn på triss någon gång. Och även det är ytterst få gånger det handlar om. Men, tro det eller ej! Idag så var det min tur. Deltog i en tävling hos Living Interiör för ett par dagar sedan, kors i taket! Presentkort på hundra kronor. Mitt!

Väggord.

Surfar på tok för ofta runt på Vimsa Dekor, en härlig webbutik med massa fina dekorationer för väggen. Tråkigt nog så har vi inte en enda enfärgad vägg i lägenheten...

Dagens favorit. Skulle göra sig mycket bra i hallen. Om väggen var enfärgad vill säga...

Snark!

Som en väckarklocka, "babababa", klockan 06.30. Prick. Varje morgon. Som en väckarklocka som inte går att ställa om. Urmakare nästa? Jag och "babababa" kliver upp. Jag, som en zombie. Han, som en duracellkanin. Dra, dra, slita, slita, skynda, skynda, dra, dra, bita, bita. Han är helt jäkla otrolig. Hamnar framför datorn och inser att det är vintertid. Jag har inte gått upp 06.30 på en söndag. Jag har gått upp 05.30 på en söndag. Det borde fasen vara straffbart.

Generation FETT.

Istället för att gå och lägga mig efter gårdagens Efterlyst, som var den ursprungliga planen, så hamnade jag framför TV3's Generation FETT. Alltså. Fick bland annat följa Coca Cola-beroende Shawn(?), tre år gammal. Skräpmat till frukost, till lunch och till kvällsmat. Ackompanjerat med otroliga mängder Coca Cola. Cola till måltiderna, mellan måltiderna, Cola hela tiden. Cola i nappflaskan?!! Hur är vissa människor funtade, egentligen?

Fick även en inblick i 11-åriga Marteses liv. Och det var ingen rolig inblick må jag säga. 110 kilo 11-åring. Hans ben hade tagit sådan skada av övervikten, att han hade stora problem med att gå. Han åt hela tiden, chips, läsk, mackor, strips. Och till råga på allt så tog hans mamma inte på sig någon skuld alls, "Han tycker om McDonalds-mat" var hennes lama ursäkt. Hur fasen tänker hon? Jag tycker om godis, choklad och pizza, men inte fasen äter jag det varje dag för det. Och jag ger det definitivt inte till Vilhelm! Det är ens plikt, som förälder, att se till att ens barn äter lagom mycket och hyfsat bra mat. Det går inte att komma ifrån.

Åh, är fortfarande sur så att jag kokar. Givetvis har alla människor olika förutsättningar att äta och leva hälsosamt. Men någon måtta får det faktiskt vara.

Bad-buse.

Skräll!

Jag glömde inte kameran! Kors i taket! Dock, så kom den aldrig upp ur väskan. Trots solsken, vackra höstlov och glada ungar. Jag är fan värdelös på att fotografera. Men, sånt är livet. Alla kan inte vara bra på allt. Fick iallafall en härlig, om än blåsig och mycket odokumenterad, promenad. Alltid något!

Massa motion måste ju givetvis kompenseras på något sätt. Green Curry-gryta med ris, halloweengodis och Bonde söker fru. Det låter som en helt okej kväll, eller hur?

Ljuvliga natt.

Kvällens ansträngningar gav resultat. Tro det eller ej, men först klockan 04.00 tyckte Vilhelm att det var dags att joina oss i dubbelsängen! Rekord! Att han dessutom var utan mat (nej, jag svälter honom inte, han ville faktiskt inte ha) hela natten, det trodde jag inte var möjligt! Känner mig faktiskt ganska utvilad idag måste jag säga. Tänk om även jag kunde gå och lägga mig i tid? Då skulle lyckan vara gjord. Jäklar, vad energi jag skulle haft isåfall. Jag kanske också behöver någon som buffar mig i rumpan och stryker mig över ryggen?

Idag. Sol, sol, strålande sol. Höstsol är nog bland det härligaste som finns! Jag gillar hösten, faktiskt. Tända ljus, varm o'boy, alla trevliga tv-serier, skumbad, höstlöv... Blir förhoppningsvis en promenix med F och N idag, mysigt! Jag ska göra mitt bästa för att komma ihåg kameran.

En strejkande John Blund.

Nu ikväll fick jag nog. Jag har tröttnat på att varje kväll sitta med Vilhelm i famnen och gunga honom till söms. Inte en gång, inte två gånger. Minst tre gånger. Jag får gungarm snart. Eller så slår Vilhelm rot i mitt knä. Så, som sagt, ikväll fick jag nog. Vilhelm är en stor pojke nu, och stora pojkar somnar själva i sin egen säng. Ja, jo, visst. Det tyckte inte Vilhelm.

Lägger ner Vilhelm i sin säng, trött, mätt, torr och sömning. Så fort hans huvud hamnar på kudden så händer något. Som genom ett trollslag, klarvaken. Hur gick det till? Två sekunder senare står han upp i sängen. Lägger ner honom, buffar honom i rumpan och stryker honom över ryggen tills han slappnat av igen. Ser hur ögonlocken blir tyngre och tyngre. Plötsligt sätter han sig upp. Jag lägger honom ner, buffar rumpan. Vilhelm blir arg, sätter sig upp och talar om hur sur han är. Och hur hemskt det är att sova. Jag lägger honom ner, buffar rumpan och stryker ryggen. Vilhelm blir sur, igen. Sådär håller det på... Antingen är han förbannad, eller så är han ledsen. Eller så står han mot sängkanten och jollrar glatt. Slappna av och sova lite, det går ju inte för sig alls.

John Blund, var fasen är du?!

Mockasiner, för bövelen!

Vilhelm har ganska nyligen börjat ställa sig upp mot saker och ting. Ungefär lika ofta som han ställer sig upp, så drösar han i golvet igen. Ganska ofta ser det riktigt våldsamt ut, och lika ofta får jag hjärtat i halsgropen. Hans vita sockor med pluttar på hjälper inte så mycket, eller om jag ska vara ärlig, inte ett dugg. Så i helgen införskaffades hans första mockasiner. Ett par blåa, fina, med bilar på.

Vilhelm sover sin första tupplur för dagen, tillsammans med P, iförd sina blåa mockasiner med bilar på. Och givetvis hamnar jag på Lindex hemsida. Och givetvis hittar jag ett par alldeles bedårande mockasiner! Med katter på! Jag måste ha dem. Måste.

Morgonstund har guld i mun.

Eller hur var det? Det uttrycket måste vara det mest falska uttryck som någon gång myntats. 06.23. Liten pojke klappar mig i örat och jollrar "babababa". Förtvivlat försöker jag dra kudden över huvudet, blunda stenhårt och intala mig att det är en dröm. En ond dröm. Men, det är ingen dröm. Det är verklighet, ond verklighet. Så, nu sitter jag här. Trots tidig morgonstund har jag kravlat mig upp, slagit huvudet i en dörrkarm, bytt en välfylld blöja och konstaterat att vi behöver en tvättid. Nu. Eller helst igår. Vilhelm har inga rena byxor.

Ikväll ska jag jobba. Fyra timmar. Alldeles lagom för att hinna slappna av lite, samla tankarna och klämma ett wienerbröd i fikarummet.

Kladdkaka, på en måndag.

Jag har gått och skaffat mig en ny last. En till i högen, som vid det här laget är en ganska hög hög. Kladdkaka. Det duger inte med vilken som helst, Frödinges kladdkaka. In i micron 30 sekunder, så att den är ljummen och riktigt kletig. Och så på med massa, massa spraygrädde. Guds gåva till människan, eller hur var det? Nej, jag har ingen elvisp. Så simpelt är det. Hur som helst, hur gott som helst. Galet gott. Och säkert alldeles galet späckat med kalorier, socker, sockerarter, färgämnen, konserveringsämnen, smakförstärkare och så vidare. Huga. Jag intalar mig gång på gång att man bara har ett liv, och att jag dessutom ska bli nyttig imorgon. Eller någon annan dag.

Sådär ja.

Surfade av misstag (eller?) in på Pyzam, och fastnade. Eller snarare, jag fick en uppenbarelse. Blogspot it is! Mitt bloggande har grävt sig längre och längre ner, i ett djupt dike, ett träsk, eller vad som helst. Noll inspiration, dock har jag saknat det som bara den. Så, här är jag! Lika ung och fräsch som alltid!

Bloggens namn, telefonsladd, har givetvis min son (vem annars) inspirerat mig till. Han är helt manisk, han älskar telefonsladden som går genom våran hall. Verkligen älskar. Hans lilla ansikte fullkomligt strålar av lycka när han får tag på telefonsladden. I vårat hem råder en ständig kamp om telefonsladden, det är min telefonsladd. Bara min.