Värmland - Stockholm.

Imorgon drar vi! Jag och Vilhelm ska åka till kungliga hufvudstaden och hälsa på. Ska bli svinkul rent ut sagt! Är dock lite orolig för tågresan måste jag säga. Tre timmar tåg, med en mycket rörlig 7-månaders (ja, han blir sju månader imorgon). Det kan gå i princip hur som helst. Och jag som alltid brukar klaga på alla små myror som gapar, piper, skriker och leker med högljudda leksaker från FischerPrice. Nu får jag själv känna hur det är att vara boven i dramat. Det ska bli intressant, och ganska läskigt.

Om allt går som det ska, om vi inte missar tåget, om vi inte ramlar i rulltrappan, om vi inte blir påkörda av en buss, om vi inte blir tillfångatagna av en uteliggare. Då, ska vi börja visiten i Stockholm med ett besök hos min kusin K och hennes lilla skrutt David. Sedan vandrar vi vidare till Södermalm och moster E. Och på lördag, då ni, då blir det Underbara Barn-mässan. Ser fram emot det så mycket!

Men först, först ska jag jobba. Och packa.

Modigt!

B goes crazy. Jag har sökt ett jobb idag. Och till och med skrivit ett seriöst CV, och ett seriöst brev. Och inte bara ett sånt där hafsigt brev som jag brukar slänga iväg. Håll en tumme eller två för mig. Vill hemskt gärna ha det jobbet, tror att det skulle passa mig perfekt. Förhoppningsvis tycker arbetsgivaren det också. Kommer att gå som på nålar tills jag får någon form av besked, gissar att det är massa folk som sökt tjänsten, men man kan väl åtminstone få hoppas och drömma?

Tävling!

Hittade en tävling om en urmysig elefant på en blogg jag läser då och då. Det är egentligen emot mina principer att delta i bloggtävlingar, men elefanten Thilde var så härlig så jag kunde inte motstå!

Dagen idag.

Sjukt tidig morgon idag också. 04.40. Efter mycket bråk, gnäll och gråt så lyckades jag få Vilhelm att somna om, så en timmes ytterligare sömn (06.00-07.00) lyckades jag få. Tack. Känner mig dock som en mopp fortfarande. Jag behöver sova!! Ser fram emot april, då vi får dra fram klockan en timme igen.

Resten av dagen har ägnats åt städning och besök av svägerska nummer ett och svägerska nummer två. De hade med sig bullar och en gris. Trevligt.

Har även lyckats bränna en knapp tusing på mat, det suger, men vad gör man inte för att överleva? Jag har nämligen fått lön idag. Min första lön sedan februari. Den satt fint kan jag lova! Ska betala räkningar nu, och se pengarna trilla ut från mitt konto... Igen.

Jag, en vinnare!

Jag har aldrig vunnit något i hela mitt liv, med undantag för 25 spänn på triss någon gång. Och även det är ytterst få gånger det handlar om. Men, tro det eller ej! Idag så var det min tur. Deltog i en tävling hos Living Interiör för ett par dagar sedan, kors i taket! Presentkort på hundra kronor. Mitt!

Väggord.

Surfar på tok för ofta runt på Vimsa Dekor, en härlig webbutik med massa fina dekorationer för väggen. Tråkigt nog så har vi inte en enda enfärgad vägg i lägenheten...

Dagens favorit. Skulle göra sig mycket bra i hallen. Om väggen var enfärgad vill säga...

Snark!

Som en väckarklocka, "babababa", klockan 06.30. Prick. Varje morgon. Som en väckarklocka som inte går att ställa om. Urmakare nästa? Jag och "babababa" kliver upp. Jag, som en zombie. Han, som en duracellkanin. Dra, dra, slita, slita, skynda, skynda, dra, dra, bita, bita. Han är helt jäkla otrolig. Hamnar framför datorn och inser att det är vintertid. Jag har inte gått upp 06.30 på en söndag. Jag har gått upp 05.30 på en söndag. Det borde fasen vara straffbart.

Generation FETT.

Istället för att gå och lägga mig efter gårdagens Efterlyst, som var den ursprungliga planen, så hamnade jag framför TV3's Generation FETT. Alltså. Fick bland annat följa Coca Cola-beroende Shawn(?), tre år gammal. Skräpmat till frukost, till lunch och till kvällsmat. Ackompanjerat med otroliga mängder Coca Cola. Cola till måltiderna, mellan måltiderna, Cola hela tiden. Cola i nappflaskan?!! Hur är vissa människor funtade, egentligen?

Fick även en inblick i 11-åriga Marteses liv. Och det var ingen rolig inblick må jag säga. 110 kilo 11-åring. Hans ben hade tagit sådan skada av övervikten, att han hade stora problem med att gå. Han åt hela tiden, chips, läsk, mackor, strips. Och till råga på allt så tog hans mamma inte på sig någon skuld alls, "Han tycker om McDonalds-mat" var hennes lama ursäkt. Hur fasen tänker hon? Jag tycker om godis, choklad och pizza, men inte fasen äter jag det varje dag för det. Och jag ger det definitivt inte till Vilhelm! Det är ens plikt, som förälder, att se till att ens barn äter lagom mycket och hyfsat bra mat. Det går inte att komma ifrån.

Åh, är fortfarande sur så att jag kokar. Givetvis har alla människor olika förutsättningar att äta och leva hälsosamt. Men någon måtta får det faktiskt vara.

Bad-buse.

Skräll!

Jag glömde inte kameran! Kors i taket! Dock, så kom den aldrig upp ur väskan. Trots solsken, vackra höstlov och glada ungar. Jag är fan värdelös på att fotografera. Men, sånt är livet. Alla kan inte vara bra på allt. Fick iallafall en härlig, om än blåsig och mycket odokumenterad, promenad. Alltid något!

Massa motion måste ju givetvis kompenseras på något sätt. Green Curry-gryta med ris, halloweengodis och Bonde söker fru. Det låter som en helt okej kväll, eller hur?

Ljuvliga natt.

Kvällens ansträngningar gav resultat. Tro det eller ej, men först klockan 04.00 tyckte Vilhelm att det var dags att joina oss i dubbelsängen! Rekord! Att han dessutom var utan mat (nej, jag svälter honom inte, han ville faktiskt inte ha) hela natten, det trodde jag inte var möjligt! Känner mig faktiskt ganska utvilad idag måste jag säga. Tänk om även jag kunde gå och lägga mig i tid? Då skulle lyckan vara gjord. Jäklar, vad energi jag skulle haft isåfall. Jag kanske också behöver någon som buffar mig i rumpan och stryker mig över ryggen?

Idag. Sol, sol, strålande sol. Höstsol är nog bland det härligaste som finns! Jag gillar hösten, faktiskt. Tända ljus, varm o'boy, alla trevliga tv-serier, skumbad, höstlöv... Blir förhoppningsvis en promenix med F och N idag, mysigt! Jag ska göra mitt bästa för att komma ihåg kameran.

En strejkande John Blund.

Nu ikväll fick jag nog. Jag har tröttnat på att varje kväll sitta med Vilhelm i famnen och gunga honom till söms. Inte en gång, inte två gånger. Minst tre gånger. Jag får gungarm snart. Eller så slår Vilhelm rot i mitt knä. Så, som sagt, ikväll fick jag nog. Vilhelm är en stor pojke nu, och stora pojkar somnar själva i sin egen säng. Ja, jo, visst. Det tyckte inte Vilhelm.

Lägger ner Vilhelm i sin säng, trött, mätt, torr och sömning. Så fort hans huvud hamnar på kudden så händer något. Som genom ett trollslag, klarvaken. Hur gick det till? Två sekunder senare står han upp i sängen. Lägger ner honom, buffar honom i rumpan och stryker honom över ryggen tills han slappnat av igen. Ser hur ögonlocken blir tyngre och tyngre. Plötsligt sätter han sig upp. Jag lägger honom ner, buffar rumpan. Vilhelm blir arg, sätter sig upp och talar om hur sur han är. Och hur hemskt det är att sova. Jag lägger honom ner, buffar rumpan och stryker ryggen. Vilhelm blir sur, igen. Sådär håller det på... Antingen är han förbannad, eller så är han ledsen. Eller så står han mot sängkanten och jollrar glatt. Slappna av och sova lite, det går ju inte för sig alls.

John Blund, var fasen är du?!

Mockasiner, för bövelen!

Vilhelm har ganska nyligen börjat ställa sig upp mot saker och ting. Ungefär lika ofta som han ställer sig upp, så drösar han i golvet igen. Ganska ofta ser det riktigt våldsamt ut, och lika ofta får jag hjärtat i halsgropen. Hans vita sockor med pluttar på hjälper inte så mycket, eller om jag ska vara ärlig, inte ett dugg. Så i helgen införskaffades hans första mockasiner. Ett par blåa, fina, med bilar på.

Vilhelm sover sin första tupplur för dagen, tillsammans med P, iförd sina blåa mockasiner med bilar på. Och givetvis hamnar jag på Lindex hemsida. Och givetvis hittar jag ett par alldeles bedårande mockasiner! Med katter på! Jag måste ha dem. Måste.

Morgonstund har guld i mun.

Eller hur var det? Det uttrycket måste vara det mest falska uttryck som någon gång myntats. 06.23. Liten pojke klappar mig i örat och jollrar "babababa". Förtvivlat försöker jag dra kudden över huvudet, blunda stenhårt och intala mig att det är en dröm. En ond dröm. Men, det är ingen dröm. Det är verklighet, ond verklighet. Så, nu sitter jag här. Trots tidig morgonstund har jag kravlat mig upp, slagit huvudet i en dörrkarm, bytt en välfylld blöja och konstaterat att vi behöver en tvättid. Nu. Eller helst igår. Vilhelm har inga rena byxor.

Ikväll ska jag jobba. Fyra timmar. Alldeles lagom för att hinna slappna av lite, samla tankarna och klämma ett wienerbröd i fikarummet.

Kladdkaka, på en måndag.

Jag har gått och skaffat mig en ny last. En till i högen, som vid det här laget är en ganska hög hög. Kladdkaka. Det duger inte med vilken som helst, Frödinges kladdkaka. In i micron 30 sekunder, så att den är ljummen och riktigt kletig. Och så på med massa, massa spraygrädde. Guds gåva till människan, eller hur var det? Nej, jag har ingen elvisp. Så simpelt är det. Hur som helst, hur gott som helst. Galet gott. Och säkert alldeles galet späckat med kalorier, socker, sockerarter, färgämnen, konserveringsämnen, smakförstärkare och så vidare. Huga. Jag intalar mig gång på gång att man bara har ett liv, och att jag dessutom ska bli nyttig imorgon. Eller någon annan dag.

Sådär ja.

Surfade av misstag (eller?) in på Pyzam, och fastnade. Eller snarare, jag fick en uppenbarelse. Blogspot it is! Mitt bloggande har grävt sig längre och längre ner, i ett djupt dike, ett träsk, eller vad som helst. Noll inspiration, dock har jag saknat det som bara den. Så, här är jag! Lika ung och fräsch som alltid!

Bloggens namn, telefonsladd, har givetvis min son (vem annars) inspirerat mig till. Han är helt manisk, han älskar telefonsladden som går genom våran hall. Verkligen älskar. Hans lilla ansikte fullkomligt strålar av lycka när han får tag på telefonsladden. I vårat hem råder en ständig kamp om telefonsladden, det är min telefonsladd. Bara min.