Jag är inte klok.

Klockan är inte ens halv fem, och jag är uppe. Frivilligt. Jag är inte klok. Ska till Örebro, på kattutställning. Ska inte ens ha med mina egna missar, men ändå är jag uppe så här, alldeles förbjudet, tidigt. Tror jag drabbades av akut resefeber igårkväll, klockan 21.30 hoppade jag i säng. Klockan 00.56 tittade jag på klockan sista gången. 03.00 var jag uppe och hämtade Vilhelm, och sedan var det ju helt lönlöst att somna om. Två timmars nattsömn, det känns som att det här kan komma att bli en lång dag.

Ville egentligen bara tala om det. Nu ska jag packa in mig, kameran, ett antal nutrilettbars samt mina sömntunga ögonlock i bilen. P ska köra mig. Vid sådana här tillfällen är det faktiskt en förmån att inte ha körkort.

Ha-begär.

Idag är det dagen med stort D. Me&I har släppt sin mycket efterlängtade vårkollektion. Lite besviken är jag dock, mycket fint fanns det, men ändå inte så mycket. Men som sagt, en del! Den underbara traktortröjan tillsammans med de härliga frottébyxorna. Det blir grejer det! Den som ska ha Me&I-party härnäst får faktiskt bjuda in mig också. ;)

Jaha, och sedan då?

När vi ändå är inne på ämnet Facebook. Och Facebook-grupper. Det verkar finnas grupper för allting på Facebook. Ett exempel är gruppen "Jag älskar ÖL". Okej, det finns personer som älskar öl även om jag inte tillhör den skaran. Men jag förstår inte vitsen? Man vill visa att man tycker om öl. Har gruppen något mer syfte? Går in och läser gruppens gästbok. "Jag älskar öl!", "Öl är gott", "Tacka gud för all öl!". Jaha, och sedan då? Jag behöver ett syfte för att förstå. Och ja, jag vet att jag är naturvetare ända in i benmärgen.

Alla dessa siffror.

Jag har 121 obesvarade gruppinbjudningar på Facebook. Snälla, jag vet att ni gör det av ren välvilja, men snälla. Sluta att bjuda in mig till olika grupper. Jag drunknar i inbjudningar!

Förressten, jag har lagt till en sådan där liten rosa ruta till höger. Jag vet inte vad det är, och jag vet inte vad den ska vara bra till. Men den var ju rosa, och hyfsat snygg åtminstone.

Gah!

Något som kan irritera mig till vansinne är människor som inte ser skillnad på akut accent, grav accent och apostrof. Åh, jag blir gaaalen!! Senaste Sunne-gruppen på Facebook heter "Verkstán". Hallå??!

Säng-bus!

Att det kan vara så roligt att hoppa i sängen...

Sabla semlor.

Jag har inte vägt mig sedan i maj, så jag tänkte att det kunde ju vara trevligt (nja, snarare fyllt av dödsångest) att ta reda på hur mycket jag väger nu. Sagt och gjort, efter jobbet dröjde jag mig kvar och köpte en våg. En genomskinlig och fin i glas, fin men framförallt billig. Packar upp den hemma, ställer mig på den. Suckar för att den visar alldeles fel, så typiskt, men köper man den billigaste vågen man hittar så är det väl så. Flyttar vågen till köket, provar igen. Nej, den fungerar fortfarande inte. P ställer sig på vågen, plötsligt fungerar den som den ska och visar Ps riktiga vikt. Jag sätter Vilhelm på vågen, och ja, även hans vikt verkar vara alldeles riktig. Ställer mig själv på vågen igen och känner paniken komma krypandes. Vågen fungerar, alldeles ypperligt, såsom den gjorde även första och andra gången jag vägde mig. Väger mig halvt panikslagen ett par gånger till. Och inte visar den mindre för det... Som sagt, sabla semlor. Imorgon börjar helvetet, -10 kilo med Nutrilett och stegräknare.

Kaloribomb.

Fick frukost på sängen av P imorse. En stor, gräddig semla. Oh, vad nyttigt. Men ack så gott! Förra året var jag gravid vid den här tiden, och mådde illa av bara tanken på semlor. Det tar jag igen i år, med råge. Dagens semla var säsongens femte, och det är inte ens februari...

Bloggångest.

Ibland får jag sådär riktigt, riktigt mycket prestationsångest. Speciellt när jag inte bloggat på ett par dagar, känner liksom att jag måste skriva något. Vad som helst, men allra helst något smart, roligt eller fyndigt som sätter avtryck hos åtminstone en eller två läsare. Då brukar jag alltid skriva något, dock blir det sällan bra. Inspirationen saknas helt enkelt, och då blir det helt enkelt inte bra. De inläggen brukar i regel inte bli så långvariga på bloggen. Jag publicerar inlägget, öppnar bloggen i ett annat fönster för att se hur det ser ut. Skummar igenom, skakar på huvudet och raderar. De som pratar om bloggångest är nog inte helt fel ute ändå...

Nu så.

Typ ett halvår efter alla andra har jag upptäckt tjusningen med Spotify. Oh, vilken underbar uppfinning! Jag tror att jag håller på att bli en modern människa, kors i taket.

Synvillor.

Imorse hände en ganska konstig sak. Jag och Vilhelm halvlåg i duschen, han peelade sin badanka med min peelinghandske medan jag febrilt försökta vakna till. Helt plötsligt kom en rosa liten hamster släntrande in i duschkabinen. Rosa, med två små svarta, plirande ögon. Jag hann både undra hur den kommit dit, om hamstrar inte ogillade vatten (för det trodde jag att de gjorde), samt fundera på om jag hade något i skafferiet som skulle falla en rosa liten hamster i smaken. Sedan insåg jag hur fullkomligt ologiskt det är med rosa hamstrar i duschen klockan sju en vanlig lördagsmorgon. Trötthetshallucinationer är ett ord som borde finnas i varje mammas ordbok.

Det är kärlek det.

Har nyss betalat månadens alla räkningar, utan att ta ett öre av min lön (som jag förövrigt inte ens fått). Aj löööv jo, P!

Done!

Nu har jag äntligen fått tummen ur och registrerat mig på Bloglovin. Och oj. Vad jobbigt det blev. Nu vet man vad man har att göra de närmaste timmarna åtminstone...

Psst, även min blogg går att följa via Bloglovin. ;)

Det där med rättstavning.

PyJamas, pyJamas, pyJamas, pyJamas, pyJamas, pyJamas, pyJamas, pyJamas, pyJamas, pyJamas, pyJamas, pyJamas, pyJamas, pyJamas, pyJamas, pyJamas, pyJamas, pyJamas, pyJamas, pyJamas, pyJamas, pyJamas, pyJamas, pyJamas, pyJamas, pyJamas, pyJamas, pyJamas, pyJamas.

Nu så. Nu tror jag att det sitter. Ännu en grej mindre att mobba mig för, eller vad säger du älskie-pälskie?!

Sweet jesus.

Surfar runt på familjeliv i jakt på lite underhållning. Och ja, det blir man överöst av! Jag funderar på att starta upp en liten tävling om familjelivs mesta WT-medlem. Jag har en stark kandidat som jag tror kan ta hem det. Vad säger vi om syskonparet Cewin och Lijam? Namnförslagen nedanför var, tro det eller ej, än värre. Det är det som är så bra med namn. Man stavar som man vill och uttalar som man vill. Vilhelms syskon ska heta Lluuegoyserzzaj. Det uttalas Lykke om ni undrar.

17-0 till Vilhelm.

Vi har kommit på en ny lek här hemma. Mamman eller pappan bygger ett torn av barnets Brio-klossar. Barnet river tornet så fort och högljutt han kan. Mammans rekord just nu är sex klossar staplade på varandra, oftast så hinner mamman bara stapla tre-fyra klossar på varandra innan monster-barnet river hela skapelsen.

Snabeldrake.

Har i ett par dagars tid funderat på om det är dags att dammsuga. Vilhelm gjorde nyss klart för mig att så är fallet genom att riva ner ett halvt paket smörgåsrån från bordet och stampa på dem. Fan vad smörgåsrån smular.

43.

Jag följer 43 olika bloggar. Jag gör inget annat än läser bloggar på dagarna tror jag. Just nu ligger alla bloggar inlagda i listen under webbläsarens adressfält. P är lagom förtjust i det. Vilket program använder ni för att ha koll på de bloggar ni läser? Det här är inte hållbart.

Hot, hot, hot!

I april fyller P 24 år. Och hans födelsedagspresent är så gott som spikad. Frågan är väl hur uppskattade de kommer att bli?

Nej, så jäkla heta var de väl inte får jag lov att erkänna. Huga.

En sådan där kattkorg.

Nej, det är en fruktkorg egentligen. Eller kanske inte det heller? Mest en korg tror jag. Jag tycker (tack vara SKS-inspiration) att den skulle passa ypperligt bra som en kattkorg. Jag måste köpa en. IKEA, it is, givetvis.

Har du REDAN börjat jobba?!

I oktober började jag jobba halvtid efter att ha varit föräldraledig. Vilhelm var då drygt sex månader gammal. Och jag vet inte hur många gånger jag fått den frågan; Har du redan börjat jobba?!. Också med följdfrågan; Men din bebis är väl inte så stor?. Och ibland, än värre; Var har du honom på dagarna då? Är han inte för liten för dagis?. Allvarligt talat. Jag blir så jäkla trött på det där så att jag håller på att spy.

-Ja, jag har redan börjat jobba.
-Nej, sådär jättestor är väl inte min bebis.
-Han är hemma på dagarna. Han har nämligen en pappa också.
-Och ja, han är för liten för att gå på dagis.

Det är nästan så att man blir mörkrädd. Det verkar vara på tok för vanligt att mödrar på vischan är hemma med sina barn tills de börjar på dagis. Fadern i familjen tar på sin höjd ut två månaders föräldraledighet, men helst då i samband med OS eller semestern. Jag trodde att man skaffade barn för att man ville ha det, för att båda föräldrarna ville ha barn? Men uppenbarligen så föredrar alldeles för många pappor att jobba framför att umgås med sina barn på heltid? Eller får de helt enkelt inte vara lediga med barnen för att mammorna (i regel amningsfascister och dylikt) inte tillåter att de är hemma? Är det möjligt att vara så fruktansvärt självisk?

Som sagt, allt för många verkar vara uppriktigt förvånade över att jag jobbar 50% (oj, så mycket?!) trots att jag har en son på drygt 9 månader. De verkar uppriktigt förvånade över att P är "hemmapappa". Det är fullkomligt stört att det ska vara så. Vi lever i ett jämlikt förhållande, och jag skulle aldrig drömma om att snuva honom på föräldraledigheten såsom många andra mammor verkar göra. Och jag skulle heller aldrig drömma om att skaffa barn med någon som inte tycker att kvalitétstid med barnen bör prioriteras före jobb. Never.

Skämmes.

När man hittar en halvfull snusdosa i sonens lära-gåvagn, är det då man ska vara rädd för myndigheter och sådant?

En stor Daim, tack.

Har kört GI lite mer eller mindre seriöst i några dagar nu (om man bortser från gårdagens snedsteg, choklad). Och nu börjar det helt seriöst bli farligt. Jag drömmer om saker man inte får äta. Pasta med massa kletig pesto på. Riktigt, riktigt kladdig kladdkaka. Och latte, med mintchokladsmak! Ååååh. Jag skulle kunna döda för en stor bit kladdkaka med spraygrädde på. Det är nog tur, tur, att jag är ensam hemma. Ni som är rädda om ert liv, håll er borta till och med söndag eftermiddag! Då kanske mitt sötsug har gett med sig. Kanske.

Vinkande knubbsäl.

Vilhelm är en liten, liten knubbsäl. BVC idag, då han inte ökar lika bra i vikt som man skulle önska. Tro väl fasen det, ungen äter ingenting och är ständigt hyperaktiv. Inte så konstigt att det inte fastnar något på honom. Hur som helst, han hade gått upp 400 gram sedan förra vägningen (för en månad sedan). Vi skyller väl på julmaten va?!

Och. När man är på 10-månaders koll på BVC "ska" barnet kunna vissa saker. Annars kommer socialen. Nej. Ärligt talat vet jag inte vad som händer. Kom till saken, sköterskan frågade om Vilhelm kunde vinka. Nej, svarade jag. För det kan han ju inte. Då flinade Vilhelm glatt och viftade med båda armarna för allt han var värd...

Vilken pina.

Nu är det drygt tre veckor sedan vi fick klartecken om att den där lägenheten är våran. Och det är minst fyra veckor tills vi får tillgång till den. Mer troligt fem, eller kanske till och med sex, veckor. Det är en riktig pina! Jag har möblerat lägenheten sisådär 328 gånger i huvudet. Jag har inrett Vilhelms rum på alla tänkbara vis. Jag har valt fondtapet (och fått den godkänd av P, kors i taket) till Vilhelms rum. Jag har funderat och funderat på om vi ska måla om köksbordet vitt, och om det överhuvudtaget får plats i köket. Jag har våndats över takhöjden, tänk om våra gardiner är för korta?

Dock finns det ytterligare ett problem, som är så när som på gigantiskt i mina ögon. Jag vet inte var sjutton kattlådan ska få plats. Visst är det knepigt, på gränsen till ironiskt. Vi flyttar från 73 kvm till 90 kvm. Från en trerummare till en fyra. Nu har vi plats för hur många kattlådor som helst. I den nya lägenheten kan jag i min fantasi inte hitta ett enda lämpligt litet hörn för katternas toalett. Jaja, det får lösa sig. Det gör det. Det löser sig!

Backflash.

Det var tider det...

Sov, unge!

Klockan är 04.03. Jag sitter uppe och kollar på Studio Virtanen på kanal 8. Och nej, det är inte frivilligt!

Idag...

... tänker jag inte blogga alls. Inte ett dugg.

Växthuseffekt?

Gröna vågen-fans, vad klagar ni för? Vadå ingen riktig vinter? Det är 19,5 jävla minusgrader och jag håller på att frysa ihjäl. Dessutom är det snö. Växthuseffekten kan slänga sig i väggen. Om det här inte är vinter, ja, då vet jag inte.

Ska bara.

Jag borde egentligen förflytta mig till köket och ta tag i disk, dammsugning och bakning (återkommer om sista punkten). Men nej. Jag har så svårt att få något gjort, det vill sig inte helt enkelt... Precis som Alfons. Jag ska bara. Ska bara göra det, det och det. Och sedan är den där lediga stunden då jag kunnat göra massa nytta förbi. Ska bara-syndromet har nyss resulterat i massa bortkastade pengar på H&M. Det är farligt det där.

Ännu en must-have-grej...

Tycker att det under det senaste året poppat upp Marimekko-skålar överallt. Alla har dem. Och ärligt talat, är de så snygga? Nej, jag tycker inte det. Snarare galet fula. Men bara därför måste jag nog ha en. En genomskinlig. Den är åtminstone snyggare (eller, mindre ful) än de färgade varianterna.

Upptagen.

Nya H&M-katalogen kom idag. Ursäktar redan nu för att helgens blogguppdateringar riskerar att bli tämligen oregelbundna. Jag återkommer 5/1, det vill säga, på måndag.

Eller något.

Ett nytt år...

2009. Det kändes fel att skriva. Och det ser konstigt ut också. Vanesak, I guess. Nyårsafton var väl sådär. Jag somnade kring 23-tiden, vaknade när P ramlade in strax efter 02. Och nu, nu är jag pigg som en lärka. Inte riktigt, men nästan.

Idag ska jag;

• Jobba
• Pussa bakfull pojkvän
• Klappa katter
• Fila naglar
• Jobba mera
• Vältra mig i lycka över att få gå hem redan klockan 14
• Snosa liten bebis som sovit över hos farmor
• Höll på att glömma, inhalera nässpray i stora mängder
  

Min dag. Och oj, vad jag ser fram emot den! Det nya årets första dag.