Grönare än grönast.

Idag är det första advent. Och det är fortfarande väldigt grönt ute. Normalt sett skulle jag jublat, slagit kullerbyttor och skuttat omkring, i eufori över snön som icke finns. Men, det gör jag inte. Det är vinter. Imorgon är det den första december. Drygt tre veckor kvar till julafton. Och jag vill ha snö. Jösses, nog för att jag vet att barn kan medföra konstiga saker, tankar och göromål. Men såhär konstiga?

Fem myror.

Lindex. Igen. Tack Frida och Viggo, den bodyn är underbar! Härmapa, javisst! Men det struntar jag i. ;)

Kontinuerligt bloggande?

Njae, det är nog inte riktigt min grej. Däremot är jag en jävel på att läsa bloggar av varierande kvalité. Nu ska jag jobba. Oh, happy day!

Farligt, farligt II.

Kvällen igår tillbringades hos S*Jazz-Annas syster. Något som visade sig vara betydligt farligare än Villervallas realisation. Jag säger det igen, det är tur att jag är pank.

Lille Charleston, enda grabben i kullen.

Popping till vänster och Slow Fox till höger.

Lindy Hop, alldeles underbar!

Också en gruppbild på fyra trötta små liv. Jag är kär!!

Farligt, farligt.

Villervalla har rea på sin hemsida. Stor rea dessutom. Med massa plagg i massa olika storlekar. Och det, det är farligt. Sitter just och funderar på om det är för tidigt att inhandla presenter till ettårsdagen som inträffar i slutet av mars? Jag tror att det är ett gränsfall.

Vad är problemet?

Återigen, med stora svarta bokstäver på kvällstidningarnas löpsedlar; "Snökaos! Varning för halkan!". Och återigen ställer jag mig frågan, Vad är problemet? Detta snökaos inträffar alltid i november, varenda år. Och alltid kommer ordet Snökaos upp. Snökaos, som i själva verket är ett par centimeter (max) nysnö. Något som är ganska konstigt är att norr om Gävle kan det falla ett par meter snö på någon timme utan att snökaos uppstår? Saknar sydlänningar vinterdäck? Eller är det helt enkelt minnet som sviker? En gång för alla, det kommer snö i oktober-november-december. Det blir kallt. Det blir halkigt. Byt till vinterdäck i tid för bövelen, och bli inte så jäkla förvånade när snön kommer!

Underbara zinkhus.

Jag har sedan en tid tillbaka suktat efter ett (eller flera) zinkhus. Tror ni att jag blev glad när jag hittade en utlottning av ett sådant? Inte för att jag brukar ha någon större framgång i tävlingar, men ett försök är det åtminstone värt.

Som sagt, jag tävlar om ett zinkhus hos Tidsmästarinnan. Var med du också!

Dagisplats.

Jag har ringt om dagisplats (till Vilhelm alltså) idag. Två gånger till och med. Upptaget båda gångerna, vilket nästan kändes som en lättnad. Det är verkligen helt sjukt, min lilla bebis ska börja på dagis om typ ett halvår! Och det känns inte bra. Han kan ju inte gå, inte prata, inte äta själv (bara smörgås med mjukost). Som sagt, han är ju en bebis. Min lilla bebis. Nej, nu måste jag ringa igen. Djupt andetag.

B goes tant.

Ja, som jag nämnde för någon dag sedan så är jag i inledelsefasen till vad jag tror är en mer eller mindre allvarlig ålderkris. Kilade ner till ICA (as always) för att hämta ett stort paket från H&M för ett par timmar sedan och upptäckte att det var hysteriskt halkigt ute. Mina nyinköpta stövlar gav inget fotfäste alls, så jag kasade till affären likt en gammal dam. Det var bara rullatorn som fattades, men en sådan ska jag nog kunna få tag på. Något annat jag skulle vilja få tag på är ett par broddar. Och då menar jag inga små fjösbroddar liknande dessa , jag vill ha riktiga broddar. Något i stil med de här kanske vore något?

Ödets ironi?

Msn är inte vad det borde vara ikväll. Har verkligen kämpat för att komma in, försökt logga in sisådär åtta gånger utan framgång. Blod, svett och tårar. Och när jag efter mycket om och men kommit in, då är det ingen online. Bara gråa gubbar.

Mmm, Marabou.

Jag är nog typ den enda i hela Sverige som faktiskt tycker om Marabous nya choklad, Amigo. Mjölkchoklad med majsgrejs i. Mmm. Eftersom jag som sagt är en av mycket få som gillar Marabou Amigo så måste jag köpa ganska många. Annars kanske de slutar tillverka den. Och det vore ju inte bra.

Mina, bara mina.

Trots tjutande polisbilar, mörker och blåst vågade jag mig ner till ICA igår. Suget var för stort helt enkelt. Nu bor de på mitt soffbord, och jag är så nöjd!

Ljusstakar "Ljuspunkt", finns i svart och vitt och är i mina ögon superfina! Kostar 79:- för två, varav 30:- går till Röda korset.
Helt perfekt alltså.

Hur fjantig är inte jag då?

Skulle precis hoppa i skorna och springa ner till ICA. De har fått in nya, dyngsnygga (snor uttryck av miss Rosing) ljusstakar. Älska. Och jag måste ha dem, ikväll. Men, så åkte en polisbil med ljus och ljud på förbi, och då vågar jag inte gå ut... Är det normalt att vara rädd för låtande polisbilar? Nej, trodde knappast det.

Bang? Nej, inte riktigt.

Jag har städat idag. En gång till, det är ju så härligt att skriva den meningen, jag har städat idag. Eller okej, jag har diskat och torkat av bänkar/spis. Jag har dessutom gått emot mina principer totalt och införskaffat en spray av märket Cillit Bang. Du vet, "Bang!! Och smutsen är väck!". Kanske lite väl optimistiskt det där, snarare "Pfffjutt, och det är åtminstone halvrent.". Jaja, man ska inte hoppas för mycket. Konservativa jag skiter återigen i mirakelmedel, mer grönsåpa åt folket! Nu ska jag fortsätta att städa, gissningsvis...

Nu kommer det...

Gaaaaaaahhh!! Vad tänkte ni med?! Tänkte ni??! Nej, jag gissade nästan det. Fjortisarna har återigen haft sms-party en fredagskväll vilket resulterade i veckans största katastrof. Robin E, vad fan hände? Stanna hos mig, jag älskar ju dig!

Robin Ericsson - Angels

Begynnande ålderkris?

Idag fyller min lillebror 16 år. Min lilla lillebror till på köpet. Han som alltid varit liten, han som jag och min andre bror alltid mobbat för att han var minst, han som tultade omkring med sin Axelina under armen. Han som berättade långa historier om sina osynliga skyddslingar Rolf med brandbilen, August i källaren, Roger i gammelstugan. Och inte att förglömma, Apan i skrapan.

Har ägnat större delen av eftermiddagen och kvällen åt att äta tårta, lasagne, gratta honom och så vidare. Har dock fortfarande inte förstått att han fyller 16 år, känns som att han är typ... 12. Hans begynnande medelålder (okej, jag överdriver) fick mig även att inse att jag inte heller är ett barn längre. Att jag faktiskt är vuxen. Och att vuxna ska veta vad de vill ägna sitt liv åt, var, hur och med vem. Det vet inte jag. Ålderkris på gång?

Hur som helst. Grattis på 16-årsdagen Axel!

Överkörd.

Det känns som att jag blivit överkörd. Av en ångvält typ. Eller möjligen trillat ner från ett berg, ett ganska högt berg. Eller så har jag bara sovit konstigt. Mitt vänstra skulderblad är på gränsen till att avlida, pain!

Det där med sömn...

Vilhelm sover ju minst sagt dåligt. I regel 20-06, med minst 3-4 uppehåll. Uppehåll då han vill ha mat, pussar eller gos. Eller något helt annat, som hans mamma inte förstår. Hans sömn, eller snarare brist på sömn, gör att jag går runt som en zombie vissa dagar. Nu ikväll har jag dock insett att jag faktiskt får skylla mig själv. Nu har jag häckat här i snart fyra timmar, tänk om jag hade ägnat det åt sömn istället. Men det är ju så svårt. Damn, jag behöver också någon som vaggar mig i sin famn och buffar mig i rumpan...

Sköljmedelskaos.

Jag jobbar ju som bekant i en ICA-butik, en hyfsat trevlig sådan med mestadels trevliga och kompetenta kunder (fjäsk). Det finns dock en sak som jag gång på gång förundrats över, och faktiskt även funderat en hel del på. Då och då händer det att en kund upptäcker att en vara läcker, i samband med att kunden ställer upp varan på bandet. Oftast så handlar det om mjölkförpackningar, flaskor med sköljmedel eller påsar med ris/pasta/socker. När jag ser i ögonvrån att kunden insett att det rinner sköljmedel om flaskan, då är kundens första reaktion så gott som alltid; "Jäklar, den läcker!". Reaktion två; "Jag ställer tillbaka den i hyllan och hämtar en ny!". Men hallå? Tror de att någon annan är intresserad av en läckande sköljmedelsflarra som verkligen stinker Orkidé eller Vårfräsch? Nä. Knappast inte.

Älska!

Takida - Don't reach out

Bara en svart, svart, svart video. Men, det funkar! Ljudet är det viktiga! Och jag älskar, älskar, den här låten. Mm.

Tack!

Den 12/11, alltså i förrgår, klockan 21.45 körde jag igång min besöksräknare här på bloggen. Och sedan dess har jag haft 135 besökare! Vet ni hur glad ni gör mig? Tack! Fortsätt i samma stil!

Inatt, inatt...

... är det du, är det jag! Nä, inatt är/var det bara jag. Jag har sovit själv, helt själv (borträknat tre fyrbenta miffon), för första gången på nästan ett år. Det kändes rätt konstigt. Men rätt okej måste jag säga. Ingen som sparkar mig i sidan, ingen som snarkar, ingen som vaknar vid 3-snåret och vill ha en flaska välling. Ingen som väcker mig i ottan. Men, å andra sidan, inte heller någon att krama. Ingen att snosa i håret. Ingen som ler stort och ger mig en mycket blöt puss när jag slår upp mina mörkbruna. Som sagt, det känns rätt konstigt.

Men kära nån.

Nog för att jag sedan länge insett att familjeliv består av allehanda underliga varelser så kan jag inte låta bli att chockas rejält med jämna mellanrum. Alltså, vad finns det för människor egentligen? Hur tänker de? Tänker de överhuvudtaget? I en tråd som jag fastnade framför nu ikväll ställer trådstartaren frågan; "Vilka för- och nackdelar finns det, och är det moraliskt riktigt att faktiskt skaffa ett blandrasbarn?" Alltså, allvarligt talat. Jag tror jag ska gräva ner mig i en liten grop, och kika fram när världen blivit normal.

Nattens bravader.

Vilhelm somnade inte igår. Han ville helt enkelt inte. Och som den underbara (läs; slappa) mamma jag är så fick han vara uppe tills han behagade gå och lägga sig. Ungefär. Jag hinkade o'boy, läste bloggar och pratade skit med Emma. Vilhelm gjorde snö. Massor av snö.

Kan meddela att han somnade (jaså?) till slut, 00.33.

Dagens bedrift II.

Jag lyckades lägga in en besöksräknare. Helt själv. Jag är underskattad. Grymt underskattad!

Dagens bedrift.

Jag, superdupermörkrädda lilla jag, gick ner i tvättstugan. I källaren. Själv. När det var mörkt ute. Jädrar, vad läskigt det var. Mörkt, mörkt, mörkt. Trots att vi bor centralt, mitt i schtaaan (ana min ironi) så finns det ruskigt dåligt med belysning på våran bakgård. Kort sagt, jag var livrädd. Helt skakis när jag kom upp till lägenheten igen. Men, jag klarade det! Och det är fasen inte dåligt, ack, vad stolt jag är över mig själv!

Nytänkande!

Som bekant har ju Vilhelm aldrig varit så förtjust i mat. Med hopp om förändring så lät jag honom inta sin lunch helt själv, utan min inblandning (okej, jag micrade hans pasta med kyckling, men inte mer än så). Det gick sådär. En tesked eller två fick han nog ner, och det är mer än vad jag brukar lyckas med...

That was when I ruled the world.

Och nu då?

Okej. Jag har lagt Vilhelm. Jag har städat kattlådan. Jag har till och med lagat mat (eh, gjort en smörgås). Nu då? Vad gör man på kvällarna när man bor själv? Mitt tangentbord kommer att slitas ner till intet.

Förövrigt har jag fortfarande inte kommit på hur man lägger in en YouTube-video här? Någon?

Från vitt till svart.

Från och med i helgen så står det två tandborstar istället för tre i muggen. Det står ett namn istället för två på dörren. Vänstra sidan av sängen är bäddad, och kommer så att förbli. Och det känns väldigt, väldigt konstigt.

Underbara tystnad.

Eller inte riktigt. Men nästan. Fasen vad skönt det är att vara ensam ibland, jag uppskattar det mer och mer! Att inte höra massa pladder, tjat och allehanda onödiga ljud. Bara mitt knattrande på tangentbordet, bra musik som jag har valt att lyssna på (för tillfället Coldplay). Sitta och slappa, läsa bloggar, dricka Rooibos-te med massa socker. Oh, vad det är uppskattat.

Vitt, vitt, vitt.

Den mycket oskyldiga blomsterpojken (läs; den glade mannen i blå piké) hade uppenbarligen haft en bra helg. Det i sin tur gav mig en utomordentligt bra måndag. Lucky me!

Bortgjord.

Jag är fruktansvärt bra på att göra bort mig. Speciellt när jag är lite rund under fötterna, men tro det eller ej, det inträffar även på platta fötter. Som igår. På jobbet kommer det med jämna mellanrum kontrollanter som försöker köpa alkohol/tobak/spel för att se hur pass hårda vi är med leg.kontrollen. De kommer med ungefär en månads mellanrum, och borde således dyka upp nu i dagarna.

Okej, kom till saken. Igår krävde jag legitimation av en kille som inte såg ut att vara en dag äldre än 22. Det var han. Sisådär 3000 dagar äldre än 22. Född: 1978. Ojoj, det var pinsamt kan jag säga. Både en, två och tre pikar har jag fått mottaga för det. Men, jag bjuder på den!

Jag behöver den. Faktiskt.

Så är det. Kanske inte livsviktigt, men nästan. Oh, jag behöver den.

Förövrigt, H&M. Mmm.

Oh, nu, igen!

Idol! Jag vägrar växa upp och överge denna kommersiella skit. Jag är fast. Lika fast som tungan på en frostig lyktstolpe. Rocktema, ja, jag säger då det. Robin E, jag är kär! Han är underbar! Smör-Kevin från Malta tycker jag inte om alls, men jag måste medge att killen har grym utstrålning. Och lilla söta Johan, ojojoj, det är nästan så att moderskänslorna dyker upp... Nästan.

Från det ena till det andra, tror ni att Blossas blåbärsglögg a'la 08 fanns kvar i Sunne?! Nä. Det gjorde den inte.

Som sagt, uttråkad.

118100 tror att Telefonsladd är en mycket trevlig tjej med koll på det mesta. Hon har några dåliga vanor som att snarka och gäspa mycket. Men det väger hon upp genom att kramas och kyssas som en gudinna.

Japp, det kan du ge dig fasen på. Snarkandet måste dock vara taget ur luften!

Uttråkad som få.

Klockan är alldeles för lite, och jag är vaken. Inte nog med det, jag är inte direkt nyvaken. Jag har alltid hört att bebisar sover mycket? Det verkar min bebis ha missat. Han är vaken mycket. Väldigt mycket. Väldigt tidigt.

Och som sagt, jag är uttråkad. P är i Mariestad (fråga inte), telefonsladden är mer eller mindre av vilket innebär att internet glappar, telefonen fungerar inte och inte heller tv'n. Aldrig mer bredbandstv, jag säger bara det. Är det nu det är meningen att man ska skaffa ett liv utanför nätet? Eller åtminstone diska? Det känns, om jag ska vara helt ärlig, som en hint om det.

Kärlek.

Tjing!

Jag är tillbaka. Eller rättare sagt, jag har varit tillbaka i knappt två dygn. Bara inte här. Lite ouppdaterad så att säga. Vilhelm är förkyld. Jag är förkyld. Jätteförkyld. Gnällig, arg, sur och trött. Och väldigt, väldigt snorig. Tack vare (eller, på grund av) det så sover vi väldigt lite, tjafsar ganska mycket och är ganska zombieliknande. Allihop. Varför är små barn så fruktansvärt energiska även när de är förkylda? Vilhelm måste ha typ 40 graders feber för att kunna vara stilla mer än tre sekunder i stöten. Han har inte 40 graders feber.

Hur som helst. Vi har varit i Stockholm! Och jag vill tillbaka. Jösses, vad jag älskar den staden. Fredagen tillbringade vi med kusin K och kusin S, samt kusin K's lilla plutt David. Han var söt. Jättesöt faktiskt. Tro väl fasen det, med den snygga morsan, sa P. David är lik sin pappa, sa jag.

Lördag. Underbara Barn-mässan! Träffade flera marsmammor som jag har haft kontakt med i över ett år nu. Så kul att äntligen ses! Spenderade större delen av dagen tillsammans med L och hennes Noa, och L och hennes Samuel. Jättetrevligt! Ser fram emot februari, och Underbara Barn-mässan i Göteborg.

Övrigt, tågresan till och från hufvudstaden gick finfint. Lite gnälligt från Vilhelms sida, men det kunde varit värre. Han ägnade större delen av resan åt att charma tanter, äta majskrokar och slicka på fönstret. Ganska trevligt med andra ord. Helgens bedrift, jag har lärt mig att åka rulltrappa uppför. Med vagnen. Med Vilhelm i. Tack L, jag är fortfarande mycket stolt över mig själv!

Helgen resulterade för övrigt i en stor hög kläder till Vilhelm, ett par leksaker, en del kändisspotting (återkommer om det) samt, som sagt, en hisekelig förkylning. Pretty good!