Jag har gett upp.

http://badhusgatan.blogg.se

Skojade bara.

Ja, jag skojade bara ju. Jag lämnade den här bloggen, var otrogen hela sex inlägg, men sedan ångrade jag mig. Jag ska byta design, och städa lite. Och sedan hoppas jag vara mig själv igen.

Den där M.I.A...

Ja, den suger verkligen. Verkligen. Men ändå kan jag inte låta bli. Årets sommarplåga?

Grr.

Var inne på Lindex här i Sunne för ett par veckor sedan, och förälskade mig i en skitsnygg sak. Typ en tunika, fast i lång skjortmodell. Hur som helst, skitsnygg. Snål som jag är så köpte jag den inte, och det har stört mig mycket. Tänkte pipa in på webshopen imorse och köpa den. Tror ni att den fanns där? Icke. Det är nog meningen att jag ska lalla runt i mina sommarkläder från -06, i år, igen...

I survived.

Trots både promenix, jobb och promenix hem så överlevde jag dagen med stort D. Det var fasen inte illa. Jag är rätt stolt över mig själv.

Vårkänslorna håller i sig idag med, jag gick upp 05.45 (nej, inte frivilligt) och det var ljust ute! Livet blir lite lättare då, eller snarare, ganska mycket lättare. Teoretiskt sett så skulle jag faktiskt kunna ta med Villevalle på en tidig sväng runt strandpromenaden, praktiskt sett så går det dock inte. För jag orkar fasen inte det. Det är morgon, tidig morgon. Dessutom, lördagsmorgon.

Aaamaagaaad!!

Det slog mig just (när Lina skrev att hennes bil var död), att det är ju fredag den trettonde idag! Igen! Det var det förra månaden också, och jag gick som på nålar hela dagen. Shit.

En helt ny värld.

Det känns så, jag är tillbaka. Bloggen är grön. Grön och vårig! Jag har drabbats av akut vårfeber. Vi får se hur länge det håller i sig, idag är det tyvärr inte lika vårigt som man skulle kunna önska. En halvmeter snö, snålblåst och allmänt ruggigt. Det går över. Inom en månad ska jag återinviga mina flip-flops, om det så ska bli med snö mellan tårna.

Gah!

[avreagera] Något som irriterar mig enormt, förutom min självförvållade bloggtorka, är föräldrar som döper sitt ofödda barn. Jag blir knäpp på det. André ska få en lillebror i juli -09, han ska heta Lukas. Vadå ska heta Lukas? Tänk om han inte är en Lukas då? Tänk om han är en John, eller en Leopold? [/avreagera]

Tillägnat Thor.

En liten svensk-amerikansk pojke i USA är försvunnen. Kidnappad, av sin egen pappa. Helt ofattbart. Idag har Thor varit försvunnen i två veckor, låt det inte bli en tredje. All styrka till Thors nära och kära, tänker på er massor.

Familjen kladdfobi.

Tittar på Familjen annorlunda på Tv4. Och på Familjen kladdfobi. Yngst i familjen är trillingarna, två år gamla. I kvällens avsnitt får de för första gången (!) äta själva. Och de skötte det exemplariskt. Trots det visade det sig vara både första, och även sista, gången på ett bra tag de fick göra det. "Det blir ju så kladdigt!" och "Vi fortsätter att mata dem så länge de går med på det." ojade föräldrarna. Jag blir så upprörd! Låt barn vara barn! Så jäkla jobbigt är det inte att sopa upp några mackaroner från golvet och slänga ungarnas tröjor i tvätten. Det är inte det. Åh, somliga ska hålla sig till porslinsdockor...

Toalettdykare.

Vilhelm har snappat upp att man kan lyfta på toalettlocket, och sedan smälla ner det igen. Och trycka på spolknappen. För en stund sedan hörde jag ett illvrål ifrån badrummet, skyndade dit. Ungen har satt ena handen på toalettringen, smällt ner locket med andra handen och står och håller ner locket för allt vad han är värd samtidigt som han storgråter för att den första handen kläms. Jag ska ju inte säga att han är dum, men... Ja.

Nu väntar jag ivrigt på att hitta nappar, underkläder, katter och konservöppnare slängda i toaletten.

Det tar sig!

Typ en natt i veckan så sover Vilhelm hela natten. Utan att vakna, utan att vilja ha välling och pussar. Fan vad det är skönt! Dock leder det till att han vaknar vid 05.30 ungefär, pigg som en lärka. Inatt var det en sådan natt. Och givetvis, min tur att gå upp. Grannarna under oss (?) renoverar sin lägenhet, och jag har således inte fått en enda sovmorgon den här veckan trots att jag gjort mig förtjänt av det. Men imorgon, då jäklar ska det sovas! Till nio-snåret åtminstone.

Nu.

Nej, jag har inte övergett er. Jag hoppas att inte ni har övergett mig heller. Jag är tillbaka, jag har bara flyttat och därmed varit utan internet i hela två veckor. Det är gått rätt bra, och jädrar vad mycket tid jag fick! Och vad långa kvällarna blev! Och vad häftigt det var att kunna gå och lägga sig redan 21.30! Men, det är ändå ganska skönt att nätet är tillbaka.

Nu ska jag bara läsa ikapp alla freak-trådar på FL, läsa två veckor gamla nyheter på Aftondängan, skumma igenom drygt 500 missade blogginlägg samt svara på en sjuhelsikes massa mail. Att ha internet är uppenbarligen ett heltidsjobb, och mer därtill...

Det var ganska konstigt.

Som ni kanske förstått så håller vi på att flytta. Eller ja, vi har rättare sagt flyttat. Här, i gamla lägenheten, finns det kvar massa bråte, lådor, onödiga saker. Också datorn. Och även, konstigt nog, vårat bredband. Det är riktigt konstigt. För ett par år sedan, när jag flyttade hemifrån, så pratade jag med Telia angående det här. Jag ville ju absolut ha bredband, men hemtelefon kändes dock ganska onödigt. Jag ringer så lite ändå. Dock så hävdade kundservicen hos Telia att man var tvungen att ha fast telefon för att kunna ha bredband. Trist, dyrt och onödigt, men jag köpte det de sa. I fredags kopplade Telia ur vår hemtelefon på Storgatan, och kopplade in den på Badhusgatan. Bredbandet skulle komma efter ytterligare en vecka eller två. Konstigt nog fungerar bredbandet här på Storgatan fortfarande, trots att det inte längre finns någon hemtelefon... Det är ganska konstigt.

Telefonkö.

Sitter i telefonkö hos Telia. Jag har plats 79 i kön. Det betyder att jag enligt den elektroniska telefonisten kan läsa bloggar och förfasas över idioterna på FL ytterligare 11 minuter.

Dagens ungdom.

Har jobbat idag, i kassan. Imorse någon gång kom ett gäng tjejer in, fyra eller fem stycken var de. Typ 17-18 år. Jättesnygga allihop, fina i håret, välsminkade, chicka små handväskor och fina kappor. Och dessutom snygga skor. Och, mjukisbyxor. Inga leggings eller tights, utan riktiga, pösiga mjukisbyxor. Sådana som jag själv visserligen spenderar otroligt mycket tid i, men inte kombinerat med en ullkappa och blanka stövletter? Jag känner mig rätt gammal idag.

Cravings.

Jag har i perioder massa cravings, trots att jag inte är det minsta gravid. Den förra var semlor, nuvarande är varma mackor. Har just slängt in en plåt, fetaost, tonfisk och oliver blev det på dagens mackor. Skall nu avnjutas till Top Model. Mums!

Palatset.

Äntligen har jag fått tummen ur och fotograferat nya lägenheten. Blir mer och mer kär i den, risken finns att jag bor kvar där resten av livet. ;) Tanken att starta en inredningsblogg, tillägnad vårt palats, har faktiskt slagit mig.

Första rummet, med den underbara öppna spisen. Lägenheten har ingen riktig hall, utan man kommer rakt in i rummet. Tänkt att använas som kombinerad hall, datarum, allmänt mysrum.

Mina favoritrum i lägenheten, det stora ljusa vardagsrummet med öppen planlösning mot mitt och Ps sovrum. Vardagsrumsväggen som inte syns i bild har en vit fondtapet, i samma mönster som sovrummets fondvägg.


En bild till in mot sovrummet. Jag är kär i de underbara skjutdörrarna!


Serveringsskåpet som finns mitt i lägenheten. Även det helt underbart, gissar att det har funnits där sedan huset byggdes. Gamla hus har verkligen en speciell charm!

En del av köket, stort fönster med härlig utsikt. Saknar dock en fönsterbräda, men det kanske inte är helt omöjligt att ordna...

Fondväggen i köket, ursnygg! I köket finns även en ytterdörr, lägenheten har nämligen två sådana. En till var trapphus.

Så, några bilder. Vilhelms rum, hallen och badrummet saknas på bild. Var ju tvungen att sålla lite iallafall! Förhoppningsvis så flyttar vi under helgen, underbart.

Grrr.

Den där vaktisen ringde på igår. Helt oannonserat, med en lägenhetsspekulant i följe. Blev så sur. Han kunde väl åtminstone ringt innan? Som han lovade att göra. Det var ju tur (?) att jag hade kläder på mig iallafall. Nästa gång jag får oväntat besök öppnar jag helt näck.

NERK 31/1-2009.

Blev en mycket lyckad dag igår, trots lite mackel med den ena domaren. Kommer aldrig att anmäla till en utställning där den domaren dömmer. Givetvis ska man ha respekt för katten som står på bordet, men en domare som inte vågar ta i katten för att den fräser lite, det är inte okej på något vis. Och att sedan inte kunna motivera sina beslut på ett godtagbart sätt, det är inte heller okej. Men, nog om det! Flera fina resultat, många vackra katter och en hel hög trevliga människor. Det är inte fy skam det heller!

S*Jazz-Annas Popping, till vardags Myra, på domarbordet. Obeservera hennes nyfikna kullsystrar i burarna bakom. Sitter som små ljus!

Brorsan i kullen, S*Jazz-Annas Charleston, till vardags Martin Beck uppe för bedömning.

Och slutligen, en mycket glad A-M med sin Gunvald, PR S*Jazz-Annas Georgy Porgy. Best in Show bland korthårs-kastrater för dagen!

Jag är inte klok.

Klockan är inte ens halv fem, och jag är uppe. Frivilligt. Jag är inte klok. Ska till Örebro, på kattutställning. Ska inte ens ha med mina egna missar, men ändå är jag uppe så här, alldeles förbjudet, tidigt. Tror jag drabbades av akut resefeber igårkväll, klockan 21.30 hoppade jag i säng. Klockan 00.56 tittade jag på klockan sista gången. 03.00 var jag uppe och hämtade Vilhelm, och sedan var det ju helt lönlöst att somna om. Två timmars nattsömn, det känns som att det här kan komma att bli en lång dag.

Ville egentligen bara tala om det. Nu ska jag packa in mig, kameran, ett antal nutrilettbars samt mina sömntunga ögonlock i bilen. P ska köra mig. Vid sådana här tillfällen är det faktiskt en förmån att inte ha körkort.

Ha-begär.

Idag är det dagen med stort D. Me&I har släppt sin mycket efterlängtade vårkollektion. Lite besviken är jag dock, mycket fint fanns det, men ändå inte så mycket. Men som sagt, en del! Den underbara traktortröjan tillsammans med de härliga frottébyxorna. Det blir grejer det! Den som ska ha Me&I-party härnäst får faktiskt bjuda in mig också. ;)

Jaha, och sedan då?

När vi ändå är inne på ämnet Facebook. Och Facebook-grupper. Det verkar finnas grupper för allting på Facebook. Ett exempel är gruppen "Jag älskar ÖL". Okej, det finns personer som älskar öl även om jag inte tillhör den skaran. Men jag förstår inte vitsen? Man vill visa att man tycker om öl. Har gruppen något mer syfte? Går in och läser gruppens gästbok. "Jag älskar öl!", "Öl är gott", "Tacka gud för all öl!". Jaha, och sedan då? Jag behöver ett syfte för att förstå. Och ja, jag vet att jag är naturvetare ända in i benmärgen.

Alla dessa siffror.

Jag har 121 obesvarade gruppinbjudningar på Facebook. Snälla, jag vet att ni gör det av ren välvilja, men snälla. Sluta att bjuda in mig till olika grupper. Jag drunknar i inbjudningar!

Förressten, jag har lagt till en sådan där liten rosa ruta till höger. Jag vet inte vad det är, och jag vet inte vad den ska vara bra till. Men den var ju rosa, och hyfsat snygg åtminstone.

Gah!

Något som kan irritera mig till vansinne är människor som inte ser skillnad på akut accent, grav accent och apostrof. Åh, jag blir gaaalen!! Senaste Sunne-gruppen på Facebook heter "Verkstán". Hallå??!

Säng-bus!

Att det kan vara så roligt att hoppa i sängen...

Sabla semlor.

Jag har inte vägt mig sedan i maj, så jag tänkte att det kunde ju vara trevligt (nja, snarare fyllt av dödsångest) att ta reda på hur mycket jag väger nu. Sagt och gjort, efter jobbet dröjde jag mig kvar och köpte en våg. En genomskinlig och fin i glas, fin men framförallt billig. Packar upp den hemma, ställer mig på den. Suckar för att den visar alldeles fel, så typiskt, men köper man den billigaste vågen man hittar så är det väl så. Flyttar vågen till köket, provar igen. Nej, den fungerar fortfarande inte. P ställer sig på vågen, plötsligt fungerar den som den ska och visar Ps riktiga vikt. Jag sätter Vilhelm på vågen, och ja, även hans vikt verkar vara alldeles riktig. Ställer mig själv på vågen igen och känner paniken komma krypandes. Vågen fungerar, alldeles ypperligt, såsom den gjorde även första och andra gången jag vägde mig. Väger mig halvt panikslagen ett par gånger till. Och inte visar den mindre för det... Som sagt, sabla semlor. Imorgon börjar helvetet, -10 kilo med Nutrilett och stegräknare.

Kaloribomb.

Fick frukost på sängen av P imorse. En stor, gräddig semla. Oh, vad nyttigt. Men ack så gott! Förra året var jag gravid vid den här tiden, och mådde illa av bara tanken på semlor. Det tar jag igen i år, med råge. Dagens semla var säsongens femte, och det är inte ens februari...

Bloggångest.

Ibland får jag sådär riktigt, riktigt mycket prestationsångest. Speciellt när jag inte bloggat på ett par dagar, känner liksom att jag måste skriva något. Vad som helst, men allra helst något smart, roligt eller fyndigt som sätter avtryck hos åtminstone en eller två läsare. Då brukar jag alltid skriva något, dock blir det sällan bra. Inspirationen saknas helt enkelt, och då blir det helt enkelt inte bra. De inläggen brukar i regel inte bli så långvariga på bloggen. Jag publicerar inlägget, öppnar bloggen i ett annat fönster för att se hur det ser ut. Skummar igenom, skakar på huvudet och raderar. De som pratar om bloggångest är nog inte helt fel ute ändå...

Nu så.

Typ ett halvår efter alla andra har jag upptäckt tjusningen med Spotify. Oh, vilken underbar uppfinning! Jag tror att jag håller på att bli en modern människa, kors i taket.

Synvillor.

Imorse hände en ganska konstig sak. Jag och Vilhelm halvlåg i duschen, han peelade sin badanka med min peelinghandske medan jag febrilt försökta vakna till. Helt plötsligt kom en rosa liten hamster släntrande in i duschkabinen. Rosa, med två små svarta, plirande ögon. Jag hann både undra hur den kommit dit, om hamstrar inte ogillade vatten (för det trodde jag att de gjorde), samt fundera på om jag hade något i skafferiet som skulle falla en rosa liten hamster i smaken. Sedan insåg jag hur fullkomligt ologiskt det är med rosa hamstrar i duschen klockan sju en vanlig lördagsmorgon. Trötthetshallucinationer är ett ord som borde finnas i varje mammas ordbok.

Det är kärlek det.

Har nyss betalat månadens alla räkningar, utan att ta ett öre av min lön (som jag förövrigt inte ens fått). Aj löööv jo, P!

Done!

Nu har jag äntligen fått tummen ur och registrerat mig på Bloglovin. Och oj. Vad jobbigt det blev. Nu vet man vad man har att göra de närmaste timmarna åtminstone...

Psst, även min blogg går att följa via Bloglovin. ;)

Det där med rättstavning.

PyJamas, pyJamas, pyJamas, pyJamas, pyJamas, pyJamas, pyJamas, pyJamas, pyJamas, pyJamas, pyJamas, pyJamas, pyJamas, pyJamas, pyJamas, pyJamas, pyJamas, pyJamas, pyJamas, pyJamas, pyJamas, pyJamas, pyJamas, pyJamas, pyJamas, pyJamas, pyJamas, pyJamas, pyJamas.

Nu så. Nu tror jag att det sitter. Ännu en grej mindre att mobba mig för, eller vad säger du älskie-pälskie?!

Sweet jesus.

Surfar runt på familjeliv i jakt på lite underhållning. Och ja, det blir man överöst av! Jag funderar på att starta upp en liten tävling om familjelivs mesta WT-medlem. Jag har en stark kandidat som jag tror kan ta hem det. Vad säger vi om syskonparet Cewin och Lijam? Namnförslagen nedanför var, tro det eller ej, än värre. Det är det som är så bra med namn. Man stavar som man vill och uttalar som man vill. Vilhelms syskon ska heta Lluuegoyserzzaj. Det uttalas Lykke om ni undrar.

17-0 till Vilhelm.

Vi har kommit på en ny lek här hemma. Mamman eller pappan bygger ett torn av barnets Brio-klossar. Barnet river tornet så fort och högljutt han kan. Mammans rekord just nu är sex klossar staplade på varandra, oftast så hinner mamman bara stapla tre-fyra klossar på varandra innan monster-barnet river hela skapelsen.

Snabeldrake.

Har i ett par dagars tid funderat på om det är dags att dammsuga. Vilhelm gjorde nyss klart för mig att så är fallet genom att riva ner ett halvt paket smörgåsrån från bordet och stampa på dem. Fan vad smörgåsrån smular.

43.

Jag följer 43 olika bloggar. Jag gör inget annat än läser bloggar på dagarna tror jag. Just nu ligger alla bloggar inlagda i listen under webbläsarens adressfält. P är lagom förtjust i det. Vilket program använder ni för att ha koll på de bloggar ni läser? Det här är inte hållbart.

Hot, hot, hot!

I april fyller P 24 år. Och hans födelsedagspresent är så gott som spikad. Frågan är väl hur uppskattade de kommer att bli?

Nej, så jäkla heta var de väl inte får jag lov att erkänna. Huga.

En sådan där kattkorg.

Nej, det är en fruktkorg egentligen. Eller kanske inte det heller? Mest en korg tror jag. Jag tycker (tack vara SKS-inspiration) att den skulle passa ypperligt bra som en kattkorg. Jag måste köpa en. IKEA, it is, givetvis.

Har du REDAN börjat jobba?!

I oktober började jag jobba halvtid efter att ha varit föräldraledig. Vilhelm var då drygt sex månader gammal. Och jag vet inte hur många gånger jag fått den frågan; Har du redan börjat jobba?!. Också med följdfrågan; Men din bebis är väl inte så stor?. Och ibland, än värre; Var har du honom på dagarna då? Är han inte för liten för dagis?. Allvarligt talat. Jag blir så jäkla trött på det där så att jag håller på att spy.

-Ja, jag har redan börjat jobba.
-Nej, sådär jättestor är väl inte min bebis.
-Han är hemma på dagarna. Han har nämligen en pappa också.
-Och ja, han är för liten för att gå på dagis.

Det är nästan så att man blir mörkrädd. Det verkar vara på tok för vanligt att mödrar på vischan är hemma med sina barn tills de börjar på dagis. Fadern i familjen tar på sin höjd ut två månaders föräldraledighet, men helst då i samband med OS eller semestern. Jag trodde att man skaffade barn för att man ville ha det, för att båda föräldrarna ville ha barn? Men uppenbarligen så föredrar alldeles för många pappor att jobba framför att umgås med sina barn på heltid? Eller får de helt enkelt inte vara lediga med barnen för att mammorna (i regel amningsfascister och dylikt) inte tillåter att de är hemma? Är det möjligt att vara så fruktansvärt självisk?

Som sagt, allt för många verkar vara uppriktigt förvånade över att jag jobbar 50% (oj, så mycket?!) trots att jag har en son på drygt 9 månader. De verkar uppriktigt förvånade över att P är "hemmapappa". Det är fullkomligt stört att det ska vara så. Vi lever i ett jämlikt förhållande, och jag skulle aldrig drömma om att snuva honom på föräldraledigheten såsom många andra mammor verkar göra. Och jag skulle heller aldrig drömma om att skaffa barn med någon som inte tycker att kvalitétstid med barnen bör prioriteras före jobb. Never.

Skämmes.

När man hittar en halvfull snusdosa i sonens lära-gåvagn, är det då man ska vara rädd för myndigheter och sådant?

En stor Daim, tack.

Har kört GI lite mer eller mindre seriöst i några dagar nu (om man bortser från gårdagens snedsteg, choklad). Och nu börjar det helt seriöst bli farligt. Jag drömmer om saker man inte får äta. Pasta med massa kletig pesto på. Riktigt, riktigt kladdig kladdkaka. Och latte, med mintchokladsmak! Ååååh. Jag skulle kunna döda för en stor bit kladdkaka med spraygrädde på. Det är nog tur, tur, att jag är ensam hemma. Ni som är rädda om ert liv, håll er borta till och med söndag eftermiddag! Då kanske mitt sötsug har gett med sig. Kanske.

Vinkande knubbsäl.

Vilhelm är en liten, liten knubbsäl. BVC idag, då han inte ökar lika bra i vikt som man skulle önska. Tro väl fasen det, ungen äter ingenting och är ständigt hyperaktiv. Inte så konstigt att det inte fastnar något på honom. Hur som helst, han hade gått upp 400 gram sedan förra vägningen (för en månad sedan). Vi skyller väl på julmaten va?!

Och. När man är på 10-månaders koll på BVC "ska" barnet kunna vissa saker. Annars kommer socialen. Nej. Ärligt talat vet jag inte vad som händer. Kom till saken, sköterskan frågade om Vilhelm kunde vinka. Nej, svarade jag. För det kan han ju inte. Då flinade Vilhelm glatt och viftade med båda armarna för allt han var värd...

Vilken pina.

Nu är det drygt tre veckor sedan vi fick klartecken om att den där lägenheten är våran. Och det är minst fyra veckor tills vi får tillgång till den. Mer troligt fem, eller kanske till och med sex, veckor. Det är en riktig pina! Jag har möblerat lägenheten sisådär 328 gånger i huvudet. Jag har inrett Vilhelms rum på alla tänkbara vis. Jag har valt fondtapet (och fått den godkänd av P, kors i taket) till Vilhelms rum. Jag har funderat och funderat på om vi ska måla om köksbordet vitt, och om det överhuvudtaget får plats i köket. Jag har våndats över takhöjden, tänk om våra gardiner är för korta?

Dock finns det ytterligare ett problem, som är så när som på gigantiskt i mina ögon. Jag vet inte var sjutton kattlådan ska få plats. Visst är det knepigt, på gränsen till ironiskt. Vi flyttar från 73 kvm till 90 kvm. Från en trerummare till en fyra. Nu har vi plats för hur många kattlådor som helst. I den nya lägenheten kan jag i min fantasi inte hitta ett enda lämpligt litet hörn för katternas toalett. Jaja, det får lösa sig. Det gör det. Det löser sig!

Backflash.

Det var tider det...

Sov, unge!

Klockan är 04.03. Jag sitter uppe och kollar på Studio Virtanen på kanal 8. Och nej, det är inte frivilligt!

Idag...

... tänker jag inte blogga alls. Inte ett dugg.

Växthuseffekt?

Gröna vågen-fans, vad klagar ni för? Vadå ingen riktig vinter? Det är 19,5 jävla minusgrader och jag håller på att frysa ihjäl. Dessutom är det snö. Växthuseffekten kan slänga sig i väggen. Om det här inte är vinter, ja, då vet jag inte.

Ska bara.

Jag borde egentligen förflytta mig till köket och ta tag i disk, dammsugning och bakning (återkommer om sista punkten). Men nej. Jag har så svårt att få något gjort, det vill sig inte helt enkelt... Precis som Alfons. Jag ska bara. Ska bara göra det, det och det. Och sedan är den där lediga stunden då jag kunnat göra massa nytta förbi. Ska bara-syndromet har nyss resulterat i massa bortkastade pengar på H&M. Det är farligt det där.

Ännu en must-have-grej...

Tycker att det under det senaste året poppat upp Marimekko-skålar överallt. Alla har dem. Och ärligt talat, är de så snygga? Nej, jag tycker inte det. Snarare galet fula. Men bara därför måste jag nog ha en. En genomskinlig. Den är åtminstone snyggare (eller, mindre ful) än de färgade varianterna.

Upptagen.

Nya H&M-katalogen kom idag. Ursäktar redan nu för att helgens blogguppdateringar riskerar att bli tämligen oregelbundna. Jag återkommer 5/1, det vill säga, på måndag.

Eller något.

Ett nytt år...

2009. Det kändes fel att skriva. Och det ser konstigt ut också. Vanesak, I guess. Nyårsafton var väl sådär. Jag somnade kring 23-tiden, vaknade när P ramlade in strax efter 02. Och nu, nu är jag pigg som en lärka. Inte riktigt, men nästan.

Idag ska jag;

• Jobba
• Pussa bakfull pojkvän
• Klappa katter
• Fila naglar
• Jobba mera
• Vältra mig i lycka över att få gå hem redan klockan 14
• Snosa liten bebis som sovit över hos farmor
• Höll på att glömma, inhalera nässpray i stora mängder
  

Min dag. Och oj, vad jag ser fram emot den! Det nya årets första dag.