Begynnande ålderkris?

Idag fyller min lillebror 16 år. Min lilla lillebror till på köpet. Han som alltid varit liten, han som jag och min andre bror alltid mobbat för att han var minst, han som tultade omkring med sin Axelina under armen. Han som berättade långa historier om sina osynliga skyddslingar Rolf med brandbilen, August i källaren, Roger i gammelstugan. Och inte att förglömma, Apan i skrapan.

Har ägnat större delen av eftermiddagen och kvällen åt att äta tårta, lasagne, gratta honom och så vidare. Har dock fortfarande inte förstått att han fyller 16 år, känns som att han är typ... 12. Hans begynnande medelålder (okej, jag överdriver) fick mig även att inse att jag inte heller är ett barn längre. Att jag faktiskt är vuxen. Och att vuxna ska veta vad de vill ägna sitt liv åt, var, hur och med vem. Det vet inte jag. Ålderkris på gång?

Hur som helst. Grattis på 16-årsdagen Axel!