... är det du, är det jag! Nä, inatt är/var det bara jag. Jag har sovit själv, helt själv (borträknat tre fyrbenta miffon), för första gången på nästan ett år. Det kändes rätt konstigt. Men rätt okej måste jag säga. Ingen som sparkar mig i sidan, ingen som snarkar, ingen som vaknar vid 3-snåret och vill ha en flaska välling. Ingen som väcker mig i ottan. Men, å andra sidan, inte heller någon att krama. Ingen att snosa i håret. Ingen som ler stort och ger mig en mycket blöt puss när jag slår upp mina mörkbruna. Som sagt, det känns rätt konstigt.
fredag 14 november 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
kikar in via fl ;-) Härligt att sova en hel natt. Fick jag också göra inatt :)
Ingen fara :)
Ja vi får hoppas det, hon hade dock inte svar när jag frågade utan upprepade bara: du ser ut som en heffaklump. haha :)
Sällan man går sova en hel natt, men jag håller med dig om att det är mysigt att ha sitt lilla barn bredvid att krama om och mysa med på morgonen..
Måste kännas lite konstigt kan jag tro... Bra inlägg! Lägger till dig på min blogglista :)
Mvh maalin
Skicka en kommentar