Sådär ja.

Surfade av misstag (eller?) in på Pyzam, och fastnade. Eller snarare, jag fick en uppenbarelse. Blogspot it is! Mitt bloggande har grävt sig längre och längre ner, i ett djupt dike, ett träsk, eller vad som helst. Noll inspiration, dock har jag saknat det som bara den. Så, här är jag! Lika ung och fräsch som alltid!

Bloggens namn, telefonsladd, har givetvis min son (vem annars) inspirerat mig till. Han är helt manisk, han älskar telefonsladden som går genom våran hall. Verkligen älskar. Hans lilla ansikte fullkomligt strålar av lycka när han får tag på telefonsladden. I vårat hem råder en ständig kamp om telefonsladden, det är min telefonsladd. Bara min.